?

Log in

No account? Create an account

Previous Entry | Next Entry

Drogerna och jag.

Det här är en fortsättning på det härhttp://alitna.livejournal.com/307522.html-inlägget.

I början av hösten hade jag väldigt mycket förväntan och även en liten dos nervositet eftersom jag ville att det skulle bli en bra höst. Såhär med facit i hand kan jag konstatera att det gick åt helvete.
Låt oss resumera lite.

Jag gick i en testgrupp för en ny medicin. Testgruppen fungerade på det sättet att hälften fick en gammal medicin och hälften fick den nya medicinen och sedan skulle man jämföra biverkningar och effekt utan att veta vilken som testpatienten fick. Medicinen var en Agomelatin-baserad men mycket bättre än den som nu finns på marknanden. Jag är rätt säker på att jag fick den nya medicinen.

Efter att jag gått på testmedicinen med mycket bra resultat skulle jag testa en månad utan någon medicinering alls för att kolla om jag blivit helt återstäld. Det som hände då var att jag återgick till mitt normala men ändå smått apatiska jag. Saker kunde vara roligt, men nu när jag fått testa på hur det kändes att vara helt odepriprimerad ville jag tillbaka till det normaltillstånden. Om man får vara lite Jante så var det då mina problem började...

Jag fick då Valdoxan 25mg som är en Agomelatin-baserad antidepressiv och möjligtvis en av dom som var med i testet. Jag stor som sagt med stor säkerhet att jag fick den nya medicinen och inte den gamla Agomelatin-baserade. Av Valdoxan kände jag mig stark nog att ta itu med problem. Ångesten hindrade mig inte. Jag hade inte sömnproblem och jag kunde jobba länge utan att håglöshet slog in eller att jag kände mig tom på krafter.

Däremot försvann inte oron och ångesten. Så vi bestämde att höja dosen till 50mg. Ingen effekt. Då tyckte min läkare att jag skulle testa med ett komplemen till Valdoxan. Jag började med Olanzapin 5mg. Superbra effekt! Jag minns särskilt en kväll när jag satt och hjälpte Lisa med hennes arbete i sin ateljé, och jag kände mig så himla glad. En skön känsla spred sig i min mage, och jag visste att det var så det var som man kände sig när man inte hade depression eller ångest och oro. Jag kände mig liksom glad för det jag hade. Ljus inför framtiden. Men det finns ingen gratislunch...

Olanzapin gjorde att jag ständigt kände hunger och möjligtvis sockersug. Den gjorde mig offantligt trött. Klockan elva var jag tvungen att ligga i sängen för sedan blev tröttheten så stark att jag kunde känna mig yr, bortkopplad och snurrig i tankarna. Ungefär som att vara alkoholpåverkad. Och om jag gick och la mig för sent sov jag till långt in på dagen.

Medicinen tröttade ut mig, och jag fick något som kallas för restless legs syndrome. (http://en.wikipedia.org/wiki/Restless_legs_syndrome). Det kan beskrivas som den där obehagliga känslan när ett ben har somnat och hur konstigt det känns när man rör benen. Inte den nålstickiga känslan, utan obehaget. Just eftersom jag blev så trött var inte det här ett jätteproblem eftersom jag endå hade lätt för att somna, och jag har sedan tidigare medicinering lärt mig att alltid ha lite vatten med mig mot min torra mun. Men min läkare tyckte att biverkningarna var för kraftiga för att det skulle vara godkänt.

Jag fick då Seroquel 100mg, och det var det värsta som jag varit med om. Kanske värsta någonsin! Det började med att jag fick normal ångest och oro som sedan dag för dag eskalerade i vad jag upplevde som 9/10 av maximal total ångest!

Ångest är en märklig känsla. Den är ganska svår att beskriva om man inte varit med om den. Men jag tror att det mest liknande är den obehagskänsla man får i magen precis innan man ska kräkas. Det är som en pulserande smärta, nästan som om man blöder inombords. Det känns som en kletig sörja som har fastnat mot sin själ. Eller tusentals insekter i magen. Och en vecka med så stark ångest gjorde mig nästan självmordsbenägen. Det är en smärta man inte kan värja sig mot, och till slut blir man galen. Seroquel 100mg fungerade väldigt illa för mig, och jag skulle genast avbryta att ta den sa min läkare.

Min doktor berättade att han träffat på en kvinlig patient som sa att hon fött barn, brutit nacken, haft gulsot samt depression och ångest. Ångesten var värst av alla fyra. Så min läkare vänligen gav mig Stesolid 5mg och jag ordinerades att gå tillbaka till Olanzapin fast i hälften av dosen, 2,5mg. Stesolid hade andra regler än vanlig medicin och man fick skriva sin adress på kvittot. "Den här kan du sälja på plattan," sa doktorn. Det var en ångestdämpare som var så kraftig att den kunde bli beroendeframkallande. Det handlade inte om att bli bra, det handlade om hur låg dos som man kunde ta utan att bli allt för trött som biverkning. För bra blev man garraterat så länge man fick tillräckligt hög dos! Och OM det var skönt! Det var en väldigt obehaglig känsla av att allting var fel, men att man ändå kände sig glad och lugn. Jag kunde fortfarande känna insekterna i magen och minnas allt som jag tyckt var fel med mitt liv under dom värsta ångesveckorna, men jag mådde bra ändå!

Efter ett tag blev jag nyfiken på vad tusan det var som jag fått, och Stesoliden innehöll nämligen bara en ingrediens, Diazepam. Även känt som Valium, narkotikaklassat!

Jag har blivit en knarkare! Jag har gått från Flashbackknark i stil med "hur många medicintabletter ska man ta för att bli hög?" till knarkare Simon Gärdenfors-style! Jag känner mig lite skuldbetyngd över att mitt rena samvete blivit nedsmutsatt av detta. Samtidigt är det lärorikt. Nu får ni rätta mig om jag har fel, men visst finns det en stor andel missbrukare som har psykisk ohälsa som bakgrund? Det är så enkelt att bara ta en tablett och så försvinner all världens problem! Jag kan verkligen förstå att uteliggare i stor grad kan vara missbrukare för verklighetsflykten med knark är enorm. Men med stor kraft kommer stort ansvar, jag förstår ju att det här kan snabbt eskalera och bliv väldigt farligt och man fortsätter att ta tabletterna. Man kommer behöva höja dosen och sen ta knarket för att inte få abstinens. Valium är ju nice, men det är inte bra med en kultur som normaliserar narkotika för riskerna överväger inte fördelarna. Som vit medelklassunge kan jag säga att droger är något man inte borde hålla på med.

Senaste nytt är att den maximala ångesten har gått ner, och jag har testat en vecka utan Olanzapin och bara med Valdoxan för att se om ångesten kom tillbaka vilkden den gjorde, och sen ner igen när jag lade tillbaka Olanzapi. Så nu är det enda som återstår att ta bort Valdoxan helt för att se om ångesten försvinner med den. Jag håller tummarna, men det finns helt klart en risk är att jag kommer må ännu sämre. Eller att min läkare tyckte det låter för farligt och istället ger mig något nytt komplement med nya biverkningar.

Men helst av allt vill jag bara tillbaka till den där månaden när jag inte tyckte det var bra nog. Jag kan gå med på att bli normalapatisk, bara jag slipper den här outhärdiga ångesten. Mitt liv är bra nu, jag ska inte känna mig dåligt. Om det bara är medicinen som orsakar det kommer jag bli så himla tacksam. Och förhoppningsvis är det så. Annars börjar ett nytt kapitel i mitt ångestfylda liv med ny medicin.

Comments

( 2 comments — Leave a comment )
morainaki
Dec. 11th, 2012 12:11 pm (UTC)
jobbigt att du ska ha sådana problem att hitta rätt medicin. Hoppas det löser sig snart
(Anonymous)
Dec. 22nd, 2012 10:00 am (UTC)
Win commonplace let-up PE tabs
- premature ejaculation pills
[url=http://prematureejaculationpharm.com/#93131] premature ejaculation
[/url] DuraMale is formulated next to a team of herbal researchers, health and nutritional professionals and pharmaceutical scientists who get looked after your erotic needs in the best possible ways! We are of course sure that DuraMale leave post seeking you. As an additional advantage, we are also gift you a 90 day spondulix move backwards withdraw from pledge wherein if you naught to go out with the results, you severely sine qua non to benefit the artefact vanquish to us which we requirement is a rare and unthinkable for fear of the fact!
( 2 comments — Leave a comment )

Latest Month

August 2013
S M T W T F S
    123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
Powered by LiveJournal.com
Designed by Teresa Jones