?

Log in

No account? Create an account

October 14th, 2005

Küssen verboten

Jag har fått virus, sa doktern. Det var antingen virus eller bakterier jag hade i halsen, och bakterier kan man bota och vice versa. Min förhoppning är att jag ska vara frisk så snart som möjligt, men om jag blir frisk på tidsag har jag bara varit sjuk i två veckor. Man kan visst vara dålig i en månad, om det är samma som de i min familj har. Ve och elände! Fast igår fick jag något mer intressant men dock läskigare. Helt plötsligt dök det upp mygbetsliknande svulnader på min ena hand. Myggbett är förstås lite relativt, men alltså sånna där som verkligen sväller upp så att huden blir vit och det ser ut som om det ligger vatten på huden. Jag fick sådana från tummen till lillfingret på ovansidan av handen. Sedan spred de sig slumpmässigt över hela armen, fast inte i lika stort antal. En stund senare när de gått tillbaka tack vare självgeneration dök de upp på andra armen, dock ej i lika stort antal. Ursprungshanden hade fortfarande röda rodnader spridda över hela armen, som jag sedan återfann på nästan hela kroppen. Jag skulle avfärda det hela som en extrem allergisk reaktion om det inte varit så att svullnaderna dykit upp redan en dag innan. Doktern avfärdade det hela som allergi, men jag vet inte. Jag tycker inte om hur läkare alltid avfärdar mina smärtor. Jag är förvisso lite rädd för sjukdommar på ett hypokondriskt liknande sätt, men när det gör ont gör det ont! Jag är inte den som klagar på smärta i första taget.

Idag är det torsdag, och alltså officiella äta hemma hos familjen dagen helt i Iggys anda. Trots att jag blev ordinerad att ta det lugnt äventyrade jag min för tillfället aningen friska hälsa genom att åka hem och äta. Förra veckan hade jag skolkat, och jag kände att jag hade en massa post som väntade på mig plus att gärna ville träffa min familj. Efter middagen blev det ett härligt brädspel med mina gamla barndomsvänner. http://www.boardgamegeek.com/fullimage/70195 Äntligen slipper man långtråkiga Risk, som vi mest spelade för att det var socialt. Risk är dessutom rätt dåligt balanserat och inte fokuserat på annat än krig. I det här spelet vann jag med mitt stora furry Lion King handelsimperium. Lite för att jag mutade min farliga krigsgranne. Fast dom var förstås snälla mot mig för att jag var nybörjare, och så spelade vi inte en hel runda. Mina gamla kompisar var roliga, för dom kändes väldigt 'sommarlov hela året'-slackiga. De flesta av mina vänner brukar minnas tillbaka hur kul det var i grundskolan, men de här mins det nog tillbaka med glädjde över att de inte behöver gå till skolan varje dag. Man kände sig lite mallig när man var med dem. Jag har flyttat hemifrån, pluggar heltid, skaffat katt och har en intressant och givande fritid som amatörserietecknare. Medans de bor hemma, spelar nätpoker och dräggar hela natten.
Fast jag kanske känner mig lite mallig för att jag aldrig riktigt varit stor i den gruppen. Jag har alltid varit minstingen som brukar komma sist i tävlingar. Och jag menar inte att min ställning är bättre. Jag är lika mycket oliv som de, och jag är förstås avundsjuk också. Tänk att kunna bo hemma, spendera alla sina pengar på godis och sova hur länge man vill. Då och då längtar jag tillbaka till den problemfria tillvaron jag hade hemma. Men jag vet att jag har gjort mitt drag, och brukar trösta mig med att det var bra på det stora hela att flytta. Och föresten var jag ledsen vid förra flytten också. Jag dröm ofta om mitt gamla hus på Vallenvägen 3. Och sorgsett saknade den fina tomten med en massa träd och kullar att springa på. Och ärligt talat, jag ser fram väldigt mycket till den dagen då jag kommer bli sorgsen över att flytta från hemkära Kungshamra. Då vet jag att min teori var rätt.