?

Log in

No account? Create an account

September 19th, 2005

Jag kör fem dagar samtidigt som vanligt. Jag skyller på fullproppat schema.

Torsdag
Stina sov öve... jag menar jag träffade Stina i torsdags. Dagen började med en halvdag i biblioteket för att plugga inför tentaminan jag hade dagen efter. Bara ett avbrott på en halvtimme när jag läste Howls living castle, som jag hade hittat på Akademibokhandeln i svensk utgåva med härlig Ghibli-reklam på. Det första jag läste av boken var verkligen hur bra som helst, synd att jag inte hinner läsa så ofta. Efter att jag träffat upp Stina på universitetets tunnelbanestation åkte vi hem till mig och stekte ungkarlspankakor, och så såg vi på Cyborgare 009.
Det var väldigt trevligt och vi pratade mycket. Tyvärr pratade vi så mycket att sista tunnelbana hem gick. Väl vid nattbussen gjorde vi dock det klantiga misstaget att vi gick till fel hållplats. Jag skyller på att det är konstigt att en busshållplats har tre stationer, fast det var ändå jag som trodde att nattbussen skulle åka förbi ändå. Vilket såhär i efterhand verkar rätt dumt. Hursomhelst orkade inte Stina vänta på nästa buss, så hon bad om att få sova över hos mig. På vägen hem igen disskuterade vi skräckfilm och Silent Hill, vilket under normala omständigheter skulle vara riktigt dumt från min sida. Men jag är aldrig rädd när jag är med någon jag känner. Jag syftar på att det inte vanligtvis är så kul att gå lägga sig sedan. Eftersom jag tyckte det var lite oanständigt att sova i samma säng blev det så att Stina sov på min sacco-säck (med scoututrustning) efter eget förslag. Det kändes väldigt ogentlemannamässigt att inte erbjuda sängen, men Stina övertygade mig med att jag hade prov dagen efter och behövde sova samt att det var ofeministiskt att hon skulle ha förtur på sängen. Men kort sagt var det trevligt att inte sova ensam, och sist men inte minst konstaterade Stina att min stora Pikachu var för stor för att sova med, eftersom man inte riktigt får något grepp om den.

Fredag
Glada humöret från gårdagen spred sig även till fredagen, och det var nog den bästa dagen på väldigt länge om inte på flera år. Provet gick skapligt, vilket måste anses som bra m.t.p. att 80% misslyckas på det. Än finns det hopp för mig. Efter att snabbt ha klottrat ner svaren flydde jag fältet. Det var få frågor, och jag är av principen att det som man inte man efter tre timmar kan man inte, vilket gör att jag aldrig sitter kvar hela provtiden som man egentligen borde göra om man är smart. Jag drog in till stan och klippte mig, vilket jag bestämt dagen innan att göra. Av rekomendation gick jag till billiga och bra Hair 3000, vilket visade sig varken vara billigt eller bra. För det första var jag dum att inte fråga om priset, eftersom det var billigt. Sedan var frisören, mindre, bra. Som värst brände han mitt öra med hårtorken så pass hårt att jag sa aj, vilket tycker jag talar om hur ont det gjorde med tanke på att man bör kunna härda smärta i min ålder. Vid det laget var jag dock redan så upprörd att inte ville tala med honom mer än nödvändigt. Att håret såg hemmaklippt ut kompenserades tur nog av att jag passar i den här hårlängden, men det känns ruttet att man bara var en eller två hundralappar ifrån Hårgänget. Nästa gång blir det Ahmed, eller HG om jag vinner das mangakonkurans. Nu får jag trösta mig med att det kunde ha varit värre. Hursomhelst begav jag mig vidare till H&M för att spana in deras Viktorianska mode. Vanligtvis när sådana rykten cirkulerar brukar jag ta dem med rå. Folk brukar i regel kalla svart för goth, men den här gången tänker jag med stolthet erkänna att jag verkligen hade fel. Det var väldigt viktorianskt, även om det överlappade en hel del med barockoko också. Jag hittade en söt skjorta med tre rosetter, som jag dock inte vågade köpa, samt jordens snyggaste rock. Den var verkligen obeskrivbart snygg. Det var en militärliknande rock med dubbelknäppning och rätt autentiskt tyg. Det kändes inte alls som något hypernytt designat H&M-plagg, utan som om de sytt upp någon från historiska museet. Med dess svarta färg och krage som gick upp ändå till hakan kunde jag inte motstå den för mitt liv. För att försäkra mig om att den var bäst vandrade jag runt i lite andra butiker. Dom hade en väldigt tuff liknande rock på Kapahl, men inte lika fin. På Dressman hade de inte ens en klassisk trenchcoat. Saken var biff, och biffen var klar!
Den där rocken fick mig verkligen att känna mig oerhört snygg, och jag kände mig rätt narkisistisk. Det kändes nästan som att ha en flickvän. När jag gick på stan kändes det även som om jag artonhundratalslajvade.
Väl hemma åkte jag och Andrea till Mörby och köpte en skjorta till henne som hon skulle ha på Slagsmålsklubben-konserten som även jag skulle gå på. Tanken var att Häger Jönson skulle följa med, samt Iggy som Häger fiskade upp på vägen indirekt åt mig; men det var mycket trevligare att sitta hemma hos mig och prata. Det är faktiskt kul att laga en bit mat, dricka läsk och sitta och babbla. Det finns förstås många höjdpunkter på kvällen, och att berätta om allt skulle ta lång tid. Roligast var dock näst häger kved av förtjusning över min fina Mix 2 Mix-saft som jag bjöd honom på. Han drack sex stycken glas. Jag vet precis hur jag tänker göra om jag någon gång får för mig att droga den karln. Vidare clown-bestyr Häger gjorde var att dricka spray-grädde (observera att vi inte var alkohol-påverkade), vilket jag nämner för att det är himla kul och att Häger är så pretto att han helst inte vill att jag nämner det:D Häger är denial-nörden i Revenge of the nerds fyra.
Fast jag kände mig lite febrig samt att klockan var tre vilket gjorde att jag missade min kära lördagsträning var det ändå en superb dag.

Lördag
Huvudattraktionen på lördagen var förstås att Lisa hedrade Stockholm med ett besök. Att träffa henne igen kändes smått overkligt, fast hon bara varit borta i lite mer än en månad. Det handlar nog om att hon i mitt psyke är borta, för att hon bor någon annanstans. Vi gick till Din Mamma-ramen, fast jag fegade och tog Yakiniku, vilket har lett till att jag är förskräckligt sugen på ramen-nudlar sedan dess. Kvällen var trevlig, men det blev lite mycket grabb-humor och grabb-ta-fram-sin-tekniska-pryl. Man saknade lite karlakarlen Iggi som skulle tagit fram sin mr-fiften-centimeter-ipod och sopat i golvet alla löjliga b-märken och skräpteknologi som folk viftade med. Även om Jikeru hade två fina tv-spelsenheter som även jag fick en homosexuell böjelse till.
Kvällen avslutades med att en liten grupp gick hem till mig, där jag bland annat demade min fina Mutant Chronicles-samling för en intresserad Jonne. Tanja kände att det var jobbigt att åka hem och sova ensam, så hon med liten övertalning övertygade mig om att hon skulle få sova över. Egentligen borde jag skriva rubriken 'flickor som sover över hos Tomas', fast just den här översovningen kändes inte lika pirrig och spännande. Faktum är att det kändes som en elvaåring som sov över, (jag kändes också elva) för att vi låg och pratade hela natten. Hon fick lov att sova i min säng, men eftersom det återigen inte skulle kännas oanständigt tvingade jag henne att sova i en sovsäck!
Roligast på hela dagen var också när Tanja skulle fluffa upp sin kudde och upptäckte den myriad av Pikachi-gosedjur jag har i sängen. Jag kan tänka mig hur surealistiskt det måste ha känts, med alla dessa glada utryckslösa ögon stirrandes mot en. Gula bollar som svagt lyser upp i mörkret.

Söndag
Nu börjar jag bli trött, så jag sammanfattar söndagen med att jag sov, såg Final Fantaju Advent Child. För att jag inte orkar lj-katta får jag lov att kommentera den utan att spoila. Men den var bra, och innehöll allt (med ett litet undantag) som gjorde Final Fantasy bra. Och det känns som om det är värt att kommentera att jag kommit att skäppa Cloud/Tifa kanske lite mer än Aerith/Cloud. Egentligen kollar jag inte på daivex på OAVs, men det är Sony som släppt den. Och med handen på hjärtat bryr jag mig inte ett dug ifall de går under, sabla SEGA-mördare!


Idag-dag
Jag fick igång internet igen, och kolla min fina Lj-ikon! Den har gjort mig glad hela dagen, och jag tänker räkna dagar som den gör mig glad. Inte sedan Diana gjorde en lj-ikon har jag varit så glad över en bild på 100X100 pixlar. Jag önskar att jag hade tid att göra en ikon tillbaka, men läxor och annat är ivägen. (ja jag vet)
Idag hade jag min första historia-lektion, och jag måste säga att det var väldigt intressant. Jag förvisso väldigt intresserad av historia till den grad att jag nästan vill bli historialärare, och har givetvis ett stort intresse för japan, men det var verkligen fasligt kul. Och min käre lärare sa ett råballt citat. (heter det citat innan man citerat?)
Katarina: "sedan vill jag be alla herrar som har på sig hatt att ta av sig den, det är faktiskt kvinnor bland oss. Vår institution må vara rätt ung, bara ca hundra år. Men det betyder ändå inte att vi ska släppa på uppförandet."
Vissa kan säkert tolka det här uttalandet ofeministiskt samt fascistiskt, men efter att ha gått i tolv år med mjäkiga lärare gillar jag någon som verkligen kan be hipster-hopparna att ta sig sina jämrans smulor. Inomhus har man inte hatt! Dessutom är jag vän av ordning, som min lärare även han nämna till en annan elev på lektionen. Jag kände hursomhelst att det var min plikt att var exemplariskt propert klädd på vidare lektioner.
Japansk historia var som sagt spännande, och det roligaste var förstås att jag kunde så mycket. Jag kände till Yayoi, drottning Himeko, Yamatai, Takeru Yamamoto, nyckelhålsformade gravar samt lerfigurer vid gravarna. Och självklart för att jag läst om allt det i Osamu Tezukas Phoenix. Länge leve Osamu Tezuka! (...?)
Mmm, min ikon är så fin!