?

Log in

No account? Create an account

September 6th, 2005

När jag satt på tåget till Uppsala kände jag ett sug i magen. Jag inbillade mig att det berodde på att tåget åkte så fort. Det känns liksom i magen när man åker snabbt med en bil. Men jag vet inte. Jag kände mig iallafall inte särskilt nervös.
Väl i Uppsala överlämnade jag mitt fansin till Uppsalas Stadsbibliotek, vars ungdomsavdelning som nämnt tidigare funderar på att börja prenumerera på mitt fansin. Precis utanför stadsbiblioteket fanns det ett konditori som hette Söta Maja. Det var gulligt.
När jag gick längst svartbäcksgatan kändes Uppsala som en riktig småstad. Nästan som att vara utomlands. Fortfarande väldigt mysigt dock. På tåget dit funderade jag seriöst på att flytta dit. Men jag får avsluta mina studier innan jag tänker vidare på det. Och jag vill inte flytta ifrån mina vänner förstås.

Jag hade inte särskilt stor aning om hur Sällskapet Pelle Svanslös vänner möte skulle gå till. Jag visste bara att två musikanter skulle spela, och att det serverades mat. Lokalen var restaurang Birger Jarl på Nedre Slottsgatan, känd gata inom mangakretsar. Det kändes trevligt mysigt bredvid slottet. Det kom totalt ca femtio medlemmar, och vid registreringen vid entrén anmärktes det att det var bra att jag gick med i föreningen, eftersom de "behövde lite mer hankatter". Jag lovades också att få deras gamla medlemsblad mejlat till mig, och jag väntar ivrigt i inbox. Eftersom jag inte kände någon satte jag mig ner på måfå vid ett bord i ett hörn som var tomt. Och det är helt otroligt, det måste vara mitt öde eller hög karma. För bredvid mig satte sig Unn som är ansvarig för Pelle Svanslös hus i Uppsala samt självaste Erna Knutsson även känd som Maja Gräddnos! Jag har träffat Erna Knutsson! Jag hade lekt lite med tanken att hon skulle dyka upp på mötet, men var inte riktigt säker att hon skulle orka komma. Och så satte hon sig nästan bredvid mig! Jag har träffat Erna Knutsson!

Medelåldern var relativt hög i sällskapet, och jag var nog den enda som var i åldern trettio eller yngre. Det var mest pensionärer men även en del andra vuxna. Med folkmusik som framfördes kändes det hela verkligen som en tigerklubb. Jag hade förvisso knappt förväntat mig något annat, men det var trevlig musik som framfördes så jag klagar inte. Thunberg är förstås alltid vackert, men de egenskrivna Pelle-sångerna var förstås bäst. Även fast jag kände mig lite besserwisser-nördig när musikanten påstod sig citera en rad från en Pelle-bok som jag inte kände igen. Hursomhelst var det ändå riktigt tur och trevligt att jag hamnade bredvid ansvarige för Pelle Svanslös-huset. För första gången i mitt liv kunde jag disskutera Pelle-saker med någon någorlunda insatt i ämnet, även om jag antagligen var mer insöad än henne. Och Erna Knutsson kunde inte svara på min fråga varför det finns två karaktärer i böckerna som heter Maja, vilket var den enda fråga jag vågade störa henne med. Att träffa en massa likasinnade var förstås kul, och det hela påminde lite om första gången i Mangakai.
Det verkade vara mest äldre personer samt kulturpersonligheter där. Och en och annan högt uppsatt Uppsalabo. Jag var nog antagligen den ende från Stockholm dessutom. Jag och Unn bestämde att jag skulle göra någon form av aktivitet med Pelle Svanlös hus som de har i Uppsala. Jag ser verkligen fram emot det, och vi får se senare vad det kommer att bli.

Jag hade satt på mig en rosett, Pelle-nörd som jag är, och den gav mig flera kommentarer. För en gång skull kändes det berättigat att folk jämförde mig Pelle. Först tänkte jag att det kanske var lite överdrivet med rosett när jag gick på stan till Uppsalatåget, men hur mycket ångest jag än haft över att folk kollar lite konstigt på en på stan så spelar det ingen roll, för när Erna Knutsson gick sa hon "Hejdå Pelle!" till mig!