?

Log in

No account? Create an account

June 11th, 2005

Silent Bergshamra

Jag börjar mer och mer fundera på om jag bor i Silent Hill. När till och med Iggy, som inte ens spelar skräckspel, säger att min korridor ser ut som från ett skräckspel, då är det nog verkligen sant. Korridoren är rätt smal, så den är lite klaustrofobisk. Men det jobbigaste är att absolut ingen har satt någonting på dörren. Inte ens en namnskylt. Och inga tavlor eller affischer hänger på väggarna. Det är verkligen kalt. Jag har försökt bryta isen genom att klistra upp den överblivna namnskylten jag fick av SSSB, men det gör snarare att jag murar in mig ännu mer. Nu är jag verkligen huvudpersonen i denna korridor med människor som knappt syns och än mindre talar.
Från tåget känns det också väldigt Silent Hill. När man går från tunnelbanan kan man nästan bara ta en väg, så det känns som ett dåligt tv-spel där man bara kan ta en väg. Och så gick jag runt och letade efter mitt föråd. Jag tänkte efter att de irriterande branddörrarna som är ivägen när man släpar in saker är sådana dörrar som brukar finnas i Silent Hill. De är liksom meningen att vara låsta eller omöjliga att öppna. Och sen får man gå igenom håll genom rum ellet något sånt. Sen finns det också en hiss som är lite konstig eftersom den inte har något tak och mest verkar som en varuhiss. Den ska man använda för att komma ut, eller komma högst upp eller vad det nu kan tänkas vara.

Grejen är att ju mer man pratar om det desto kusligare blir det. Det finns riktigt skumma konstverk i Berghamra. På torget finns det fontäner som bara är en vattenstråle som sprutar upp på bettongplattorna i pulserande stänk. Och bredvid södra tunnelbanan finns säkert jordens läskigaste konstverk. Det är helt sonika en högtalare där man hör en gubbe sitta och mumla en massa konstiga saker. Skitläskigt! Hade jag en mikrofon skulle jag spela in det så folk kan höra hur knäppt det är. Sladden tycks gå till en villa, så jag är inte säker på om det verkligen är allmän konst. Det kanske är någon form av diabolisk samhällsdestruktion. Nu när jag tänker efter är nog den villan slutbanan i spelet, efter att man krånglat sig igenom den mörka tunnelbanan.

Dagens såpa: min utländska nätbekanta frågar mig om råd. (hon kan inte läsa svenska, så det är nog ingen fara att posta det) Hon är tillsammans med en pojke, men det knakar lite i fogarna. Hon har sedan en månad tillbaka känt en annan pojke som hon är lite förtjust i. Han är störtkär i henne. Han köper en mobbe och andra saker till henne, är jättesvartsjuk och nästan lite våldsam. Och nu vill han att hon ska flytta med honom till andra sidan landet. Jag anmärker till henne att jag tycker att den där killen är läskig, och att hon borde lämna honom. Sen säger jag att han låter som en hustrumisshandlare. Hon håller med mig, och säger att hon fått upp ögonen. Men sen börjar det intressanta.
Plötsligt får jag en massa meddelanden från denna 'hej jag ger telefoner till tjejen som är ihop med någon annan, men hon är ju så fattig att hon inte har råd att köpa en'-killen. Det visade sig att hon inte var på biblioteket som hon varenda annan gång varit, utan hemma hos honom. Och nu lämnat datorn. Ojojoj, jag var rädd att det skulle börja likna affären med horjävlaidiotgangsterbritten!!!>___<# för några sommrar sedan. Fast han verkar vara rätt resonlig. Antingen är han en psykopat (eftersom jag fått höra att sociopater numera räknas som psykopater), eller så är han en snäll oförstådd nörd. (hej, se allting i svart och vitt-yeah!) Mobilmannen, som han hädanefter kommer kallas började berätta en annan historia. Han hävdade att min nätbekantas pojkvän var ett drägg som inte kunde ta hand om sig själv, och det hela började låta lite som en snälla-pojken/dåliga-pojken-historia.

Vad ska jag med tv-licens till? Internet är min alldeles egna dokusåpa.