?

Log in

No account? Create an account

April 8th, 2005

Jag kände mig lite öm om magen igår. Det var rätt läskigt, för jag vill inte minnas att jag varit öm om magen. Jag var rädd att det skulle vara blindtarmsinflammation. Idag var fortfarande ömheten kvar, och det är inte helt uteslutet att det kan vara blindtarmen. Jag kände även lite ont i magen. Fast förhoppningsvis är det nog bara jag som är hypokondriker. Det kan vara exakt vad som helst, som min husläkare sa idag när jag ringde henne. Om det fortsätter i några dagar eller börjar göra akut ont är det dags att oroa sig. Tur nog får jag gå till akutmottagningen och behöver inte vänta tills på måndag. Fast jag låter dem ogärna sprätta upp min mage och lägga in mig på sjukhus i två dagar.
Blindtarmsinflammation finns det konstigt nog rätt lite skrivet om på internet. Förhoppningsvis hittar Google denna post och berikar informationsflödet. Trots att 7% av befolknignen får blindtarminflammation är det svårt att hitta konkreta info på internet. Och det var bara luddiga beskrivningar. Man kan dö av blindtarminflammation, men bara om det går ett tag. Hur länge ett tag är framgick dock inte. Fast jag antar att det bara gäller när det gör akut ont, när den brustit. Å andra sidan kunde man ha inflammation utan att det gör rejält ont, vilket möjligör att jag har blindtarmsinflammation. Om man går till sjukhus och säger att man misstänker att man har det blir man direkt inlagd, och så tar läkarna bort den. Blindtarmen är en konstig tarm som inte fyller någon funktion alls, och bara är en rest från tidigare evolutionssteg. Jag skulle gärna vilja veta vad extremkristna högeramerikanare säger om blindtarmen, eftersom de inte tror på darwin. Hursomhelst tar de goda läkarna direkt bort den, eftersom den är helt onödig och det är dumt att chansa. Och i två av tre fall är det inte blindtarmen. Operationen går rätt snabbt, men sen måste man ligga på sjukhus i två dygn. Och vad är det för fel på mig när jag inte direkt går och anmäller mig till dem så någon praktikant från mellanöstern kan skära i mig? Det är bara för att jag inte har någon vidare lust att ligga på sjukhus, och framförallt inte att de skär i mig. Men om de fortsätter på måndag ska jag åka till Danderyd och säga 'you know what you're doing'. Men det är helt sjukt att min fritid är viktigare än min hälsa. Jag antar att jag inte kan acceptera att det är blindtarmen. Det skulle faktiskt kunna var vad som helst.
Istället för att gråtandes åka till sjukhuset idag träffade jag istället Lisa. Det var förstås väldigt trevligt för att vi kommer så bra överens och jag behövde prata lite. Bland annat vandrade vi till Berghamra från stan för att jag ville se hur långt det var att gå. Det var inte så nära som jag hoppats, men inte så långt heller. Det värsta är att det typ är som till tåget för mig. *kollar på karta* Inte riktigt, och beror förstås på vart i stan man går. Men ändå. Med psykel tar det nog inte så lång tid. Och till skolan är det inte så långt. Fast själva Kungshamra var väldigt 'nja'. Det var typ skokartonger placerade på ett klaustrofobiskt sätt. Men om det bara, bara var utsikt till stan! Det hade varit hur vacker som helst, att man kunde skymta stadens höghus borta i horrisonten. Men det är träd ivägen. Har man tur ser man något genom ett av rummen. (tur chans att få den liksom) För stället gav mig ärligt talat lappesjukan. Men om man kan se city så lugnar det mig lite. Jag vill fasiken inte flytta från en skog till en annan om jag kan få bo i city. Jag ska nog söka Domus i första hand trots allt. Fast jag ska gå och snacka med hyresvärdarna på Kungshamra också.

Jag är inte lika apatisk nu. Men är fortfarande inte så flyttsugen. Hursomhelst ska jag ändå kolla upp studielån och boka ett rum. Om bara inte skolan tog så mycket tid, så kunde jag tänka mer på den saken!


Förlåt för en dum, gnällig random-post. Men jag kände att jag behövde skriva lite.

Eh, föresten. Lisa och jag ville gå igenom tunnelbanan i Berghamra. Men konduktören beklagade sorgsett att han inte fick det, för att de höll koll. Och jag svarade att det var rätt, att ifall nån skulle se oss bli genomsläppa så skulle han kanske förlora jobbet. Och han svarade ännu mera sorgsett att även vi två skulle kunna vara kontrollanter som testade honom. Det var sorgligt för att det var sant, så vi gick inte igenom. Jäkla fascistiskt samhälle vi lever i! Jaga tjuvåkarna istället för de som släpper förbi dem!