?

Log in

No account? Create an account

February 14th, 2005

Jag har gått och funderat länge på Ipod-mini kontra Ipod-shuffle. Egentligen är den en Ipod-mini jag vill ha, men Ipod-shuffle är faktiskt attraktiv. 1300:- för en gig är faktiskt inte fy skam. Och den är faktiskt riktigt snygg och liten och lätt. Men det är ju egentligen en Ipod-mini jag vill ha. Jag vill ha den för att den har så enkel manuvrering, och till viss del för att det är fyra gig. Nu när jag har stor hårdisk har jag börjat rip:a MP3n i 192kb/s istället för 124kb/s. Fast man får ändå plats med tillräckligt mycket på en gig. Saken är att fyra gig kanske är för mycket, så det blir en massa mindre bra musik som man måste genomlida. Fördelen med Ipod-mini är förstås att den kan ha spellistor, samt förstås dess suveräna interface. På Ipod-shuffle får man verkligen leta länge för att hitta en viss låt. Jag har dock inte kommit fram till om den klarar av kataloger, för om den inte gör det är det rätt sugigt.
Den största skillnaden är dock priset. En ipod-shuffle är i lagom prisklass, men en Ipod-mini är rätt dyr även om man har pengar. Känns som om det finns vettigare saker man kan använda 2400:- för. Jag hade hoppats på att standard Ipod-mini kommer gå ner i pris när de nya 5gigabite-ipodsen kommer. Men Apple har en riktigt diabolisk marknadsstrategi att de inte har några lager med sakerna. Så när de nya ipodsen kommer så blir det svårt att hitta de gamla. Det är smart, men man blir sur! Hade den bara kostar 2000:- hade jag klippt till direkt. Men jag tycker det är smärtgränsen. Fast vi får väll se, jag har hört att de ska lansera en orange Ipod-mini, och det är faktiskt en av mina favoritfärger. Så den kanske motiverar de 400:- över smärtgränsen. Det enda som skulle kunna få mig att betala 2400:- för en ipod mini utan tvekan är enbart en kamoflague-färgad ipod-mini.
Och när kommer Depeche Mode Ipoden?

I lördags ringde Iggy klockan 21:30 och undrade om jag ville vara med och se på Jönsonligan. Det var blandade känslor. Självklart är det hur kul som helst att träffa honom och Häger Jönsons och vi hade sedan tidigare planerat att se Jönsonligan. Fast halv tio var verkligen i grevens minut. Jag måste lära mig att säga nej när folk ringer så sent. För jag vet ju hur tidigt man kommer hem dagen efter. Jag skulle för övrigt bli världens bästa själuppoffrande pojkvän som mitt i natten åker till sin flickvän. Hursomhelst kunde jag verkligen inte tacka nej till ett sånt här kanonerbjudande. Och man måste bevisa att man är tjugoett genom att slänga allt man har i händerna och åka in till stan bara för några timmars skoj. Och vi mötes med några sekunders marginal på Klarabergsbron. Planerat in i minsta detalj.

Jönsonligan är kanske sveriges bästa humor. Eller kanske inte. Saken med jönsonligan är att det bitvis är svårt att tycka om det bara för att det är kitch. (bortsett från Johannes Brost äks Järnarmen). För det är liksom bra, fast ändå dåligt. Lite som revy och fars, fast med mycket charm. Och sen är det kul att det alltid är med samma skämt i exakt alla filmer också. Och skämtet:
-Lysande Sickan!
-Charles Ingvar!
... har de med flera gånger per film. Fast bäst är förstås Gösta Ekman-humorn. Typ att Sickan råkar tejpa sig själv på glasögonen eller springer runt i cirklar eller piper med ljus röst. Det är faktiskt mest kul för att det inte är kul. Eller snarare det var rolig förr. Eller kanske riktigt roligt om man är liten. En rolig detalj som Häger Jönson pekade ut och verkligen sa högt vad jag tänkte var när Vanheden gör sitt näsduken-trick, som var hysteriskt roligt när man var liten, men nu var riktigt jäkla trist. Det bästa med Jönssonligan är nästan alla som överspelar eller att exakt varenda karaktär är helt dum i huvudet. Fast bästa skämtet var faktiskt när Sickan blivit knarkad av gas, och är inlindad i en matta på golvet, sjungandes, sen blir bankad i huvudet av Doris för att han ska hålla tyst, och repliken har sekunden senare drar:
-Jag har en en plan! Seså, skynda er upp! Varför ligger ni på golvet!

Så himla dålig humor att det blir hysteriskt roligt!XD
Fast bästa Jönssonliganhumorn är faktiskt att härma Sickan.
'En gång i veckan prick klockan tretton och fyrtiotvå tömmer kommer en bil med pengar från Ikea och kör till Wall-Enbergs kontor i östermalm. Bilen kör förbi Statoil och fyller tanken med bensin. Stoppet tar exakt två minuter och under tiden tar bilens chauför Vladimir Stratovish även kallad 'Bullen' en cigarett, vilket medför att han måste gå ifrån mack-området för att få tända på cigaretten.'

Det är alltid lika förvånande hur Sickan vet allting, och varför han alltid säger 'Planerat in i minsta detalj', när det alltid är en massa dum slump med i hans planer.

Till kvällen hade jag köpt kapet Gott & Blandat Giants, som verkligen var en hitt. Fast det blev förstås dubbelt så mycket lakrits över som jag inte ville äta eftersom jag inte gillar lakrits. Jag kom på att min drömtjej BARA äter lakrisen i Gott & Blandat och inte resten.

Den roligaste dialogen var när jag nämnde att jag tyckte att det vore intressant med en svensk efter katastrofen-film, och Iggy kom fram till att Ken självklart skulle vara med. Och att han skulle spelas av Mikael Persbrandt.
"Du är redan död, du vet bara inte om det, din LILLA JÄVEL!"
Han skulle inte behöva utföra akupunktur på folk för att spränga dem, det skulle räcka med hans extremt auktoritära polisröst.

Och jag måste förstås skriva allt detta för att intyga er om hur kul jag hade, trots att jag kom hem halv sju. På hemvägen tyckte jag synd om Tanja som är tvungen att gå mellan två hus på KTH när det snöar.