?

Log in

No account? Create an account

February 6th, 2005

Sanna

Det här är Susanna och hon är jättesöt! Varför var hon inte såhär söt när jag var ihop med henne? Det är orättvist. Iofs hade hon inte kattöron då, och henns långa sexiga hår och söta av glasögon vändja ögon gör nog också sitt. Och givetvis ser hon ut som Ginny med sitt hena-röda hår. Jättefint!^^ P.S. Kattöron äger. Jag har neko-con.

Bara för att jag kunde, så sov jag till klockan 18:00. Sen väcktes jag av att det var middag, och jag tänkte att det kunde vara bra att äta. Fast jag jämrade mig länge över att det traditionsenligt var kött till middag även fast jag visste att det fanns en chans att jag skulle komma tycka att det var gott. Min syster tyckte att jag såg skabbig ut, och jag undrar om det berode på att jag just hade vaknat eller att jag var rångest. Trevlig kommentar sådär på morgonen. Fast jag klarade mig igenom nästan hela middagen utan att säga någon sarkastisk kommentar, eller kommentar alls, då det var gräl-lördag återigen. Fast när farsan klagade på att norge hade utlyst en landssorg för tsunnamioffrerna så kunde jag inte hålla mig från att säga: men dom får väll ha en landssorg hur mycket de vill, de har ju gett en miljard norska kronor. Det tyckte farsan var smart sagt.
Efter middagen kände jag mig väldigt sugen på att göra något, utvilad som jag var. Så jag ringde Dev och kollade läget. Och han ville förstås också hitta på något. Så jag duschade, för jag såg ju skabbig ut, och åkte in till stan och hade kul. Och ärligt talat har jag inte haft såhär roligt på hur länge som helst.
Väl vid universitet beslöt vi oss för att ta en promenad in till stan för att jag hade blivit Pizza-sugen. Och Dev hade bara slöat den dagen, så vi började vandra. Vi gick förbi ground-zero, och jag förvånades över hur nära stan det var. Så jäkla INTE att det tar tio minuter med tunnelbanan från KTH:D Första gången jag gick faktikt, och det var faktiskt inte så illa. Först gick vi till taxi-fiket som jag dömde ut med utveklingsskadad-hintande vokabulär, sen gick vi mot Odenplan, men ingen Pizza. Vi svängde upp mot Sveavägen för att gå till, vad det nu heter, kébabhuset, men de hade givetvis stängt. Väl vid kungsgatan fick jag en förnimelse om att det skulle finnas något längre västerut, trots att jag beslutat att vi skulle ta en sväng förbi stureplan och sen gå till Clock, eller Max eller vad skiten heter. (Frasses, aaahahahaha)
Där nere hittade vi iallafall, vad dom nu heter. Kébab-house?

Pizza
Jag skulle gärna posta länken till Pizza-matrix, men jag mins den inte.
Efter fyrtio minuters pizzajakt var det härligt med lite pizza, och jag betede mig riktigt borgeligt. ''ta en läsk du med dev, och är du säker på att du inte ska ha en pizza? Jamenvisst, ta gärna avgift. Det bjuder jag på!''
Jag blev lite rädd dock att de trodde att jag skulle anmäla dem för att jag fotade pizzan, så jag vågade inte fota om utan blixten, som givetvis var på. Pizza är underskattat. Varför kan man bara är korv, kébab och hamburgers i den här stan? Pizza är gott.
Efter pizzan plankade vi oss hem på tåget, och köpte Koka Kola på Sempan Elempan samt Ahlgrens bilar tillbehör: Skyltar, för att den var så extremt 'kommer hamna på ÖoB om tre månader'.
Hemma hos Dev höll vi ritstuga, och jag hjärntvättade honom med min goda musiksmak. Eftersom Dev sagt den ytter smickrande kommentaren, 'jag är stolt över att vara vän med dig, när jag ser ditt fansin', hade jag bestämt mig för att ge honom en bild på Elise och Tatiana. För han ville säkert ha en fast han inte vågade fråga, eller så ville han ha en fast han inte visste om det. Och båda kom vi överens om att det var bögigt att ge giftarts till killar. Yep! I hans sunkiga belysning tede sig bilden att se väldigt fin ut, men nu kan jag se etthundraett fel. Men den är ändå tillräckligt bra för att jag ska vara stolt. Fast Tatiana ser lite läskig ut.

Devs giftart

Efter en massa läsk, Ahlgrens whatever och god chocklad och en MASSA bonding så begav jag mig hemåt. Fast bara efter att prackat på honom min musik på hans hårdisk. På tal om det sa han den kloka kommentaren att Statemachine låter som Depech. Det är ju solklart, men jag har liksom inte tänkt på det på senaste tiden. Är det bra så är det, men på deras singel kunde jag iallafall hitta en låt med samplingar från DM.
Dev följde mig till den härliga skolbussen som extraknäckte som nattbuss eller så var det jag som var ute sent, och på bussen såg jag en ursöt östasiat som kanske var tio år för gammal för mig. Senare på stationen såg jag hur hon först tog en bild på sig själv med digitalkameran, och sen såg jag henne fotografera något i en sån där godisautomat som står vid tågen. Sött!
Fast det vågade jag förstås inte säga. Hon kanske skulle ta illa upp.

Synd att jag är så glad just nu, för Dev berömde mina teh angst-poster. Vilket är kul. Alltid kul att få beröm för något som man gjort. Eh, om det är bra alltså. Och sist men inte minst om Dev. Den rackarn!XD Han sa hela två saker som jag feltolkade som om han kände till, vilket medförde att jag berättade saker som han egentligen inte visste! Det är hans specialité! Å andra sidan var det väll inte så allvarliga saker, så det gör inte så mycket. Men ändå, det är ju inte första gången. Man får vara på sin vakt, det får man:)

Fältsnäppa och pre-alla hjärtans dag

Idag var inte lika genki-lol som igår, men jag är rätt säker på att min melankoni kom ifrån att jag bara hade sovit tre timmar innan jag begav mig till serieteket. Jag var råtecknarsugen, men var tvungen att sitta i disken för att Kristiina skulle göra lite saker. Och av en märklig slump var det förvånansvärt mycket folk där idag. Så jag hann bara rita det här som är värt att visa upp:

Fältsnäppa

Hon är en av mina nya favoritkaraktärer, Fältsnäppa (gud vet vad hon egentligen heter) från One Piece. Hon är så jääättegullig! Och hon och Lolonoa Soro är råsöta tillsammans!^^ Jag borde läsa mer One Piece nu när jag har några olästa delar, men jag pluggar nog hellre.
Jag har redan fantiserat ihop hur Soro och Fältsnäppa kommer bli tillsammans. Under slutstriden, vem fasiken DEN nu är mot, så kommer typ alla fraktionerna slåss. Inklusive Marinkåren och Fältsnäppa. Marinen kommer typ ligga i underläge, och Fältsnäppa kommer hamna i en dödsfälla (så jäkla ff.net) Och då kommer Soro vara tvungen att avbryta någon strid med sin piratklan för att rädda Fältsnäppa. Och när Sanji försöker stoppa honom kommer Ruffy säga något väldigt shounen, typ: låt honom gå. En man måste alltid följa sitt hjärta och det som han brinner för. Annars är han ingen pirat!
Och då kommer Fältsnäppa fråga varför Soro räddade henne, för hon är ju hans fiende. Då ska han shounen-svara att hon påminner honom om hans gamla barndomskärlek, och han inte ville att hon skulle dö. För att han ville veta exakt hur lika de två är. Sen ska han typ pussa henne på pannan och lägga ner henne på Bolmare skepp, för hon är ju skadad av nån konstig anlednig. Då ska kommendör Bolmare komma och Soro kommer säga att han ska släppa fram honom. Då ska Bolmare shounen-säga att han aldrig skulle hindra en så stor och stolt krigare som Soro, och att han med tiden har lärt att båda slåss för samma ideal. Och så skulle Fältsnäppa gråta lite och se väldigt Eichiro Oda ut och säga typ (...) och se glad ut. Jag borde rita en serie. Men omgorka lära sig rita skepp.

På tecknarmötet kom jag fram till att det är Alla hjärtans dag nästa måndag. Det kommer bli rångest. Jag lekte med tanken att jag skulle hitta någon att fråga ut. Så jäkla dröm och glöm! Vem som helst är inte bra nog åt mig. Vad är det för mening om man inte älskar personen? Svar: ingen.
Så jag tänker typ tröstäta godis nästa måndag. Synd att det inte är på en fredag. För det är sannerligen det roligaste som finns om man gillar skadeglädje att se alla i mangakai vara riktigt lättreterliga och griniga för att de är så ensamma på den dag som de gillar mest näst efter julafton. Det är ju bara en dag. Andrea tänkte ett steg före, och försökte bjuda ut mig flera gånger. Men jag tänkte att det var så desperat 'oj jag har gjort slut med min pojkvän', att jag bara tyckte det bara var fånigt. Dessutom gillar jag inte henne på det sättet, hon är mer som en syster till mig.
Jag tror jag ska köpa godis som sagt. Sånna där röda geléhjärtan med socker på. Jag fick sånna en gång i högstadiet. Det var förstås en kompisgrej, men det var en flicka som blev jättesvartsjuk. Såhär i efterhand är det gulligt och roligt, fast då var jag bara sur för att hon inte sa något. Nu är hon förlovad (jag tror de är förlovade iallafall) med en elva år äldre kille, och jag träffar henne inte längre. Sen likt mina andra kvinliga bekanta så jobbar hon med omsorg och vård. Iofs gör ju inte Susanna det, hon är operasångerska-adept. Det är rätt tufft.

P.S. Lisa, jag behöver mer Fruktsallad. Just nu är jag så desperat att jag nästan börjar se om volym ett. Fruits Basket äger. D.S.