?

Log in

No account? Create an account

January 31st, 2005

Jag bestämde mig för att tjejer eller trötthet var riktigt dåliga bortförklaringar till att inte träna, så jag slet upp mig fast jag bara sovit i fyra fem timmar eller något. Och det gick lyckligtvis bra. Jag kunde alla Kata, och kom till och med ihåg namnen på dem. Fast det gick förstås riktigt rangligt, och jag måste öva så hårt jag kan nu för att inte stanna på den här nivån. Självklart lyckades jag skrapa upp handen, men min tränare Annete förklarade att det berode på att jag inte oljat in svärdet tillräckligt väl. Kan vara bra att veta. Min nôtô var riktigt dålig, (nôtô är när man hölstrar svärdet), men jag kom på den bra idén att nu när jag ser anime på TV kan jag träna framför TV:n. Problemet tidigare har varit att jag inte kunnat träna framför TN:n av den enkla anledningen att jag inte ser på TV.
Efter träningen pratade jag med Markus och hans Guardian Force som för övrigt gjorde en fläta på mig, och det visade sig att båda blivit YU-GI-OH-nördar. Det var fascinerande, och jag blev nästan övertalad att börja spela kortspelet, något jag dock inte planerar att göra. Och de följde även animen och mangan. Jag trodde bara det var småbarn som gillade YU-GI-OH, men jag har inget emot att de gillar det, för jag har ju själv varit Pokemon-nörd.
Efter Iaidon åkte jag in till stan med dem och gav Sawadee en sista chans när jag åt lunch. Det var lyckat ända tills jag märkte att de på något sätt hade haft jordnötter i maten, vilket jag för övrigt är allergisk mot. Jag tror de är så dumma att de använder samma bestick till allting när de lagar maten. Hade det varit min syster hade hon kunnat avlida. Det är nog dags att börja spana efter nya ätställen, för jag börjar tröttna på Kebab och hamburgare. Anledningen till att jag åkte in till stan var för att jag ända sedan morgonen hade nynnat på Doktor Kosmos, och bestämt mig för att köpa deras underbara skiva Eva's Story. Och den kostade otroligt låga 99:- på Mega. Jag observerade Slagsmålsklubbens Sagan om konungens årsinkomst, men även på Mega kostade den blodiga 189:-. Jag ska nog göra en beställning från hotstuff, där den bara kostar generösa 129:-.

Sedan hängde jag med Lisa, och vi disskuterade serier och beundrade hennes lillasyster och hennes styvmorsvänsdotter eller vem det var, som båda två var extremt: SNÄLL. Och lyssnade på Pluxus, och av en slump hörde låten från somethingawful-videon.
Senare på kvällen gick vi först och åt nudlar, och sedan hade videokväll hos Dev. Vi såg Ken - Rättvisans kämpe. Och jösses vad bra den var! Jag hade bara sett Fist of the north star the movie, på Scifi-chanel, och det var för väldigt länge sen. Och då tyckte mest att den var jobbig, men det här var hur bra som helst. Det var så bra att det inte gjorde något att alla fiender var gay-glamrockare/punkare som alla hade samma vapen och samma fordon och nästan samma kläder och av förklarliga skäl samma röst. För allt annat var så perfekt! Hokuto no Ken är klart den bästa postapokalyps jag har varit med om. Och karaktärerna var också bra. Och det fungerade även fast den var klippt, vilket var smärtsamt uppenbart på vissa ställen. Häger Jönson som också var med på filmkvällen vittnade om att han fick se på Ken när han var fyra år. "dålig barnvakt!", sa han. Och det var kul. För Ken var riktigt hemsk.
Efter Ken följde jag Lisa en bit på vägen hem, och lämnade min SP till min bror som var på TN. Av en slump lyckades jag träffa alla som var värda att träffa på TN när de stod ute och köade. Det var inte fy skam.
Efter jag kommit tillbaka såg vi på Det Var En Gång Rymden. Och ojojoj, vad Psy är snygg! Och själva serien är råtuff, även om handlingen var rätt halvdann. Den kändes bitvis väldigt ologisk och konstig, men det var iallafall häftigt hur Psy introducerades. För hon fick ingen introduktion alls. Det var bara, 'hej är min kompis Psy, hon har psykiska krafter". Inget ramla på henne i korridoeren eller något sånt. Någon så häftig karaktär skulle få värsta introduktionen i anime, men nu var det faktiskt franime.

På tecknarmötet idag passade jag på att rita Psy, med härligt felstavat namn. Och trots den telefonkatalog stora fackboken om all animation lyckades jag inte hitta någon referensbild från denna verkliga obskyra titel som ingen känner till, så jag fick improvisera ihop kläder. Det är bara en rätt snabb skiss, så hennes pås är trist och anatomin lite konstig. Jag måste garanterat rita fler Psy-bilder.

Psy

Och på Serieteket såg jag min Ribaru. Det var kul, hon sa inte hej. Inte jag heller iofs. Haha, hon hatar mig.
Sen efter serieteket tecknarträff gick jag Lisa och Calle och fikade (ironiskt nog på Ritorno), trots min negativa kommentar dagen innan om denna växande fikatrend. Calle hade en otroligt tuff t-shirt som han köpt från thinkgeek. Synd att jag aldrig orkade bemöda mig med att kolla ifall de fått in nya t-shirt när Tanja senast bestälde. På Calles t-shirt stod det: Guns don't kill people - kids who play videogames kill people.
Jag älskar samhällssatir!^^

På låtsas och på riktigt

titel eller beskrivning
Jag kände mig lite konstnärlig, och gjorde en modifikation på konstverket till Humanistiska delen, som är vår symbol (även om jag tycker att den vindrickande ugglan är vår symbol).

titel eller beskrivning
Jag ber redan nu om ursäkt om jag gjort någon riktigt upprörd. Men jag gillar faktiskt inte Via-reklamen. Visst, den är snygg och finurlig. Men jag blir så jäkla arg över att det sägs att det är en sån småsak som att killar inte tvättar bara för att det är svårt som hindrar dem från det. Visst, så var det med mig, men jag är ultrafeminist. Jag skulle aldrig få för mig att inte tvätta för att det är kvinnogöra.

Idag var rätt Brainfuck, fast eftersom handlingen i animen är så förutsägbar var det inte någon vidare chock för mig. Det är nog mer smärtsamt om man är som Dev och blir helt tagen på sängen. Fast det är väll kanske bara ett chocktillstånd jag är i. När jag lyssnade på Doktor Kosmos var det frid och fröjd. Men sen när jag bytte till min blandskiva med synth kom verkligheten sakta men säkert tillbaka. Så svårfångad som alltid.

Lite 'gladare' saker är att jag kommit på en kanonbra serie till Kemi. Man skulle kunna säga att det är som Havssjäl och 20 meter med Elise fast blandat. Den kommer att heta: På låtsas och på riktigt, fortsättningen på 20 meter med Elise. Eller möjligtvis: 22 meter med Elise - på låtsas och på riktigt. Jag är osäker. Jag ska börja jobba med den så fort som möjligt, nu när jag brinner. Hoppas jag hinner göra klart den. Och mitt andra serieprojekt flyter vidare. Jag ska posta en bild på det om min chef tillåter.

Längtat, så länge som jag jag längtat, och väntat: på ett ord från dig, ett rop från dig, en tanke på mitt liv. Jag lever i min fantasi, jag skaffar mig ett annat liv i mitt rum, man kan väl säga jag lever i delerium.