?

Log in

No account? Create an account

January 23rd, 2005

Tänkte att jag skulle träna Iaido. Vaknade i god tid, och var inte särskilt trött p.g.a lyckad drömcykel. Men jag kände mig helt totalt omotiverad. Jag ville sova mer. Inte för att vila, utan för att slippa älta problem. Jag kom på den dåliga bortförklaringen att jag behövde stryka min hakama och att jag och Micke kunde göra comeback samtidigt på onsdag. Jag är en sån drulle.
Efter att ha sovit vidare till klockan tolv startade jag datorn i hopp om att någon skulle komma online och hålla mig vaken med hjälp av en konversation. Vilket ett tag senare Andrea gjorde. Sen han jag byta några välbehövda meningar med Lisa innan hon började spela Skies of Arcadia, vilket hon i.o.f.s. nu när jag tänker efter inte gjorde eftersom hon skickade över en text om spelet Skies of Arcadia.
Sen ringde jag Diana och skulle fråga om hon fortfarande ville göra något trots att det var oklart om vi bestämt något. Fast hon borta, och jag lovade att ringa tillbaka. Vilket jag glömde bort glömsk som jag är. Efter att ha ringt Diana borde jag följt med gänget och dräggat på Skärholmens loppmarknad. Men jag kände inte för det. Fast jag hade ett brinnande behov av att åka in till stan. Men kunde inte komma på något som jag kunde tröstköpa som skulle motivera att åka hela vägen in till stan. Synd att Åsa Grennvall inte har släppt sitt senaste album, vilket jag fick för mig att Dev sagt. Åsa Grennvall + vardagsångest vore fint.
Sedan låg jag på sängen och lyssnade på Page. Idag var Page väldigt bra, så bra att varenda låt var bra. Och det händer inte ofta. Jag låg och mös under täcket med kläderna på och funderade på om pyjamas kanske var något som man skulle införskaffa, gärna av vanliga kläder. Sen somnade jag förstås efter sista låten på de två skivorna och sov i ett par timmar.
Jag blev väckt till en tidig middag, och självklart passade folk på att vara vardagsjobbiga eftersom jag var nyvaken och lättirriterad. Under middagen passade jag på att mynta uttrycket 'lördagsgräl', som är en sorglig historia som egentligen förtjänar att låsas under 'friends only'. Lördagens gräl handlade om att farsan 'helst inte' ville åka på charter med mamma. Vilket inte är så konstigt, eftersom de båda har helt olika värderingar och intressen, vilket farsan uttryckte på det okänsliga sättet 'men du och susanne är mycket bättre vänner än du och jag'. (men jag då, som okänsligt skriver om det i min lj som all världens manganördar läser.)
Efter att ha bestämt mig för att det kommit till den punkten då min mamma skulle rinna över och börja gråta, som hon nästan varje gång gör, vräkte jag i mig maten och flydde fältet. Sen kollade jag på La Fillete Revolutionnarie Utena, ätandes lördagsgodis med tillhörande läsk. Vilket får mig att minnas iggys studentkvart som jag saknar. Men det skulle ändå inte vara samma sak idag. Hur skulle det se ut om Tanja var med oss när vi satt i hans frånstötande stökiga rum och grabbade oss? Det skulle vara kul. Men inte samma sak.
Hursomhelst, av de Tanja lånade DVD:erna fortsatte jag att njuta av Utena. Avsnitt tretton var iofs fortfarande Dianas. Avsnitt tretton var kanske världens bästa resumé-avsnitt någonson. Det är bara Evangelion som kommer i samma klass som det, och Evangelion kanske bara är snyggt, och inte bra. Det återstår att tag reda på.
Utena blev tråkigt nog helt konstig i den andra sässongen. Jag hoppas att det är något som man vänjer bort. För de tretton första avsnitten var helt otroligt bra. Men Tanja uttryckte sin vilja att se på Utena med mig efter avsnitt tjugo, så jag antar att det är där den börjar bli bra på allvar. Jag tänker iallafall inte ge upp Utena förän jag har sett klart den.

Jag läste klart kurshäftet idag, något jag borde gjort under dag ett. Jag lärde mig tre saker. 1) Köp böckerna så fort du kan, spara pengar för detta endamål. 2) Läs 40 sidor om dagen, så slipper du ha 200 på en gång. 3) Du är så körd på tentan. Jättekörd.
Tentan tvingar mig att lära mig Namedropping. Vilket jag inte är bra på. För som de så fint beskriver handlar HUM om att kunna citat. Det är iofs helt logiskt, och det är bara mitt eget fel för att jag inte kan koppla ihop namn med kunskap. På tentan står det t.ex. "Återge Arnolds tankar om kultur och anarki. Varför tänkte Anrold såhär?" OSV.
Men gambaremassa som jag är eftersom Lisa-sensei örfilade mig tänker jag LÄRA KÄNNA alla författare som om de vore verkliga personer. Jag har inte svårt att skilja på vad verkliga människor sagt. Och inte heller att kunna återge citat ganska så exakt. Så jag måste försöka tänka mig hur de olika författarna är som person. Jag måste brinna mer för det jag gör! Jag ska kalla det för 'the friendship plan'.
Jag gissar att sånna här saker absolut inte tas upp som studieexempel i kursböcker. Men jag tänker skriva det i min utvärdering för att intressera läsaren med en annorlunda världssyn. Sist om universitetet har jag bestämt mig för att lyckas hur toksvårt den än verkar. Allt för att smälla alla KTH:are på händerna. CULTURA ANIME!!!

Helgens, som inte är över än, största höjdpunkt var när Lisa kom på den intelligenta och sofistikerade humorn att ta mitt Naruto-panband och knyta den runt armen, varpå Tanja bokstavligen lade sig ner på golvet och vred sig av skratt över denna nazireferens. Och höjdpunkten var självklart när Devs flickvän den förnuftige men inte insatta i gänget Linda blev helt förvånad av Tanjas extrema skrattreaktion. Det var så rätt. Det var så fingret-på vi och dem-känslan som Mangakai har. Grundhumor i Mangakai har alltid varit att hitta något obskyrt att internskämta om till bristningsgränsen, och sen skratta om exakt allting som kan påminnas om ämnet. För vi har inget liv, dags att dricka te.