?

Log in

No account? Create an account

January 20th, 2005

Universitetsdag för nya studenter

Klantiga jag lyckades självklart somna direkt när jag kommit hem. Att det alltid ska bli såhär. Att jag inte lär mig att när jag är så trött att jag inte kan tänka så ska jag röra på mig och kanske äta eller dricka något smått för att piggna till. Men icke då, jag tänker varenda gång att bara en halvtimmes sömn kommer få mig pigg igen. Och så sover jag i fem timmar. Jag kommer ju behöva vara uppe hela natten nu....
Jag tänkte läsa studentlitteratur tills jag somnar. Det där omöjliga kompendiumet som jag fick var verkligen ett sömnpiller.

Jag fick äntligen låna min vän Fredriks kurslitteratur, så jag kom undan väldigt billigt såhär i terminsstarten. Det var någon form av introduktionsdag på Universtitetet idag. Och så hade jag föreläsning. Trots att jag gick upp fyrtio minuter innan jag var tvungen att åka hemmifrån imorse så kom jag försent. Jag bara satt och stirrade ut genom fönstret och kände mig allmänt trött. Jag har slutat med socker i flingorna, så det smakar ärligt talat väldigt trist, och är rätt svårätet sådär på morgonen. Eftersom jag kom sent fick jag sitta längst fram, så jag behövda iallafall inte riskera att nicka till. Fast ibland när föreläsarinnan sade något blev jag helt borta i mina egna tankar. Det var väll inte direkt ointressant det hon sa, mest jag som var trött.
På introduktionsdagen letade jag information om skolans Studentråd. Jag tycker det låter rätt trist, men jag vet att det är mitt kall. Det är ju ändå inte så att jag har en flickvän eller läxor som man hellre borde lägga tiden på. Jag ska gå på ett möte är det bestämt, fast herr ordförande som jag talade med varnade om att det skulle bli en cirkus. Det lät inte särskilt betryggande, fast elevpolitiken verkar kul. Jag vet inte exakt vilken funktion de fyller, men skolan har egna politiska partier, som man väljer om några månader. Det finns politiska partier och intressepartier. Jag vill bli aktiv där för att politik i sig är roligt, bara det att verklig politik blir så mossigt. Jag siktar på att gå med i ett intresseparti, gärna för något sjukt flummigt, och kämpa min väg upppåt. Fast risken finns att jag går med i något politiskt parti eftersom jag hursomhelst ändå kommer motarbeta högern. Jag frågade vänstern om de var de mest vänsterparti som fanns. De svarade att det även fanns radikal vänster. Jag hade hoppats på kommunisterna. Men jag glömde bort att jag konverterat till miljöpartist. Mest kul att vara råvänster när man är student, eftersom det hör ihop. Jag vill vara med i ninjapartiet eller piratpartiet. Fast egentligen borde jag och några andra skapa en egen fraktion, bara för att se om det går att få makt. Man skulle kunna bedriva propaganda och sånt med enda mål att bli vald. Det intressanta med Universtitetet är att det är som en fiktiv värld, fast nu fånar jag mig bara. Men det är så lätt hänt när alla är studentikosa.

På tal om det såg jag reklam för Quarnevalen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att Jakob hade illustrerat den. Min första tanke om Quarnevalen var instinktivt att det är dåligt eftersom det är KTH, men övertalad av reklamlappen att vilken student som helst får vara med fick jag en lite ljusare syn på det hela. Den är fortfaranade KTH-orinterad som sjutton, då de inte ens nämnde att Nimble inte ligger på Universitetet. Men jag tycker att det är en kul idé.
Problemet är att jag 1) är oteknisk som sjutton, och endast skulle kunna bygga ett fordon i Lego. 2) saknar manskap.
Jag vill bygga en pansarvagn. Alla ska vara klädda i fina militäruniformer, och högtalare ska ropa ut propaganda om att det är fint att kriga, och att man blir glad av att kriga, med härlig datorröst. Undra om man behöver körkort föresten? Antagligen inte.
Jaja, vidare på det öppna huset gick jag och pratade med Humanistiska föreningen. De kunde inte svara på varför deras logotyp är en uggla som dricker vin. Jag fick information om humanisternas tidning Känguru som jag ämnar att gå med i. Den såg väldigt profesionell ut, och jag lugnar mig själv med att den handlar om kultur. Så jag behöver inte vara rädd att ha svårt med idéer till tidningen. Sen gick jag till Gula villan och åt gratislunch i deras trevliga soffor. Jag tror att jag kommer gilla det stället mycket. Det är humanisternas samlingslokal och pubb, och de bjöd på mackor och te. Där blev jag inbjuden på deras bal. Jag ska försöka gå på den, även om det kommer sluta med att jag står i ett hörn och med dold entusiasm ser apatiskt ut medans alla lyckliga människor dansar vals.
På tal om dans såg jag även på studentorkesterns uppträdande tillsammans med dansgruppen Balletkorset. Självklart var det varken ballet eller korset. Men det var ändå trevligt. Själva kören var nog lite för studentikos för mig, trots deras halvfina vita paraduniformer. Men dansöserna var självklart mycket trevliga. Jag älskar att studentliv för det mesta återspeglas av en femtiotalsretroism. Vilket hela tiden får mig att tänka på Pelle Svanslös, med jazziga danser och svajande knälånga kjolar. Vid föreställningen tog en kursare kontakt med mig. Jag såg henne sedan tre gånger till den dagen, då vi gick i varandras fotspår. Kul med lite mänsklig kontakt, och hon såg intressant nog ut som Kosuke i Maison Ikkoku. Vi gick inte i samma grupp, och kommer inte välja inriktning. Men förhoppningsvis kommer jag se henne på någon gemensam föreläsning. Jag har inte velat prata med några i stora gruppen, eftersom jag vet att de trevligaste personerna självklart inte går i min grupp. Men det är alltid kul att inte vara helt ensam.

På vägen hem såg jag reklam för de svinen som lurade Diana. Självklart har de fått tag på en annan mangatecknare, en rätt så känd också. Jag tyckte det såg bedrövligt ut, men jag kan förstås vara färgad av mina åsikter. Och så jäkla typiskt i tiden att lansera japansk bubbelté. När får vi Calpis Soda i detta japantokiga land? Eller Pocky? På tal om det har jag ju ett packet Pocky i väskan. Men kanske lite onödigt att tröstäta det nu bara för att jag inte kan sova. Åh, imorgon kommer bli en jobbigt lång dag. Men jag ser fram emot att se solen. Solen är det nya svarta.