Efter katastrofen i Seriesverige

Serien

2010-01-07T03:53:59Z

Det går inget bra. Jag lider fortfarande av någon form av apati. Minsta lilla motgången och jag orkar inte göra någonting alls. Så var det i höstas också. Då bestämde jag mig för att bryta det genom att göra ett stort serieprojekt. Jag ritade 46 sidor på en månad. Jag vet inte om serien blev bra, man förlorar snabbt perspektiv på saker man spenderar hela sin tid med. Men den blev av. Sedan dess har det bara gått utför dock. Nu är jag tillbaka på ruta ett. Men det är bara att kämpa vidare. Om jag nu bara kunde hitta de där seriesidorna som försvann i flytten. Jag behöver jobba på dem, men jag kan inte hitta dem.
Ajo juste, jag kan nämna att en av anledningarna till att det var så tyst från mig i November-December var att jag bara jobbade med serien, men inte ville blogga om den eftersom jag gjorde den till en tävling, och helst inte ville att folk kände till tävlingen. Men ingen fara, jag är inte helt egoistisk. Jag tipsade nämligen Mattias Elftorp om tävlingen, och han kommer troligtvis att vinna.

Arga flickan by ~Mangakatten on deviantART

Legend of Zelda Spirit Tracks är för övrigt över förväntan väldigt bra.

2009

2010-01-02T01:08:14Z

Jag har blivit ganska introvert. Det finns så mycket jag vill skriva om, berätta om. Så många känslor. Men jag kan inte förmå mig att börja skriva om det. Så därför är det tacksamt att besvara frågor om det gångna året istället för att försöka beskriva det i essäform.

Snodd från Tanja, en riktig gammal klassiker. Memen, inte Tanja. Tanja är framtiden.

1) What did you do in 2009 that you'd never done before?
Ja, en hel del. Vet inte vad som är intressantast att berätta om. Typ, gråta? Jag startade ett företag. Det hade jag nog aldrig gjort förut.

1a) Was 2009 a good year for you?
Alltså, jag har svårt att se dåliga saker som dåliga. Jag ser dåliga saker som viktiga känslor för att växa som person samt att få förståelse. Jag har mått fruktansvärt dåligt under 2009, under hösten grät jag i en hel vecka. Men jag är inte säker på om jag skulle vilja välja bort det. Nu vet jag hur det känns, och har mycket större inblick i det. Fast ibland känner jag att jag gärna skulle vilja få amnesi och bara glömma bort stora delar av året. Men vissa delar var bra, riktigt bra. Nån gång kanske jag kommer att tycka att de positiva delarna övervägde de negativa.

2) Did you keep your new years' resolutions, and will you make more for next year?
Mitt nyårslöfte handlade om kvinnor och sånt som man inte talar om, så jag misslyckades ju givetvis. Jag är nog egentligen inte så mycket för nyårslöften, av typ alla hjärtans dag-anledningen. (de som talar illa om internationella kvinnodagen däremot får stryk!) Men i år har jag som löfte att dubbla antalet sidor som jag kommer att ha ritat under året. 2009 ritade jag runt 150 sidor. Och det är ju en kul utmaning.

2a) What was your favorite moment of the year?
Vissa saker under våren var ruskigt bra, men ett tillfälle som jag minns väldigt väl var när jag var hemma hos Stina Lövkvist en helg under hösten. Det var väl egentligen inget särskilt, vi hade ritat, sett på bio och allmänt haft det bra, men på söndagskvällen natten innan jag skulle åka hem mådde jag så märkligt bra. Jag var liksom glad, nöjd och avslappnad. Allting var trevligt, och jag fick beslutsångest vilken aktivitet jag skulle roa mig med de få timmar innan vi var tvungna att gå och lägga oss. För jag ville ha kvar den där känslan så länge som möjligt.

3) Did anyone close to you give birth?
Nä.

3a) What was your least favorite moment of the year?
Ja... Det var nog när jag förstod att alla mina chanser att ställa allting till rätta hade gått förlorade.

4) Did anyone close to you die?
Nä.

4a) What are your plans for 2010?
Ta över världen. Om någon ställer en fråga är det universums skyldighet att besvara den.

5) What countries did you visit?
Bestefar, jeg kan icke simme!

6) What would you like to have in 2010 that you lacked in 2009?
Mer disciplin.

7) What date from 2009 will remain etched upon your memory, and why?
Alltså, när det händer saker brukar jag alltid tänka att "det här är en dag efter DEN stora högtiden, jag kommer aldrig glömma det här!" Och ändå kommer jag inte ihåg en enda sådan dag. Men eh, den dagen när jag fick reda på hennes pojkvän kommer jag nog inte glömma. När det nu var?

8) What was your biggest achievement of the year?
150 seriesidor antar jag. Det var väl ändå rätt bra? Samtidigt känner jag mig fortfarande värdelös. Jag måste åstadkomma bättre saker. Att jag var med i tidningen Bamse var nog ändå bäst.

9) What was your biggest failure?
Ska vi göra en lista? Eller näe, allt handlar ändå om att jag svek mina vänner.

10) Did you suffer illness or injury?
Jag fick ju iallafall inte svininfluensan.

11) What was the best thing you bought?
Mina akvarell-pennor var trevliga, men det känns som jag glömt något. Tydligen köper jag mycket som inte egentligen är så viktigt, för det känns verkligen som om jag köpt väldigt mycket.

12) Whose behavior merited celebration?
Alice, för att hon kom till mig när jag mådde som allra sämst. Fortfarande helt otroligt.

13) Whose behavior made you appalled and depressed?
Med rädsla för att halva min friendslist kommer ta åt sig; det kan jag ju inte skriva här.

14) Where did most of your money go?
Bussbiljetter mellan Malmö och Lund.

15) What did you get really, really, really excited about?
Till en början tyckte jag ju att Klimatserier-kursen var spännande. Det var väl kanske därför jag blev så himla upprörd när det blev pannkaka.

16) What song will always remind you of 2009?
Hela Sounds of the Universe av Depeche Mode. Jag lyssnade på den varje dag jag gick skolan under serieskolans sommarkurs. Så jag förknippar den med att sitta i en stekhet ateljé med Maria Fröhlich och rita med akvarellpennor. Varenda låt för mig att tänka på det och när jag svettigt vandrade fram i den kvava Malmösommaren över den stora kyrkogården bredvid Rosengård. It's one of those conversations. We've, we've had them before. The ones that leave you empty. And wanting for more.

17) Compared to this time last year, are you:
- happier or sadder? Definitivt Sadder, jag mådde ju så himla bra vid den här tidpunkten förra året. Det var ju typ toppen. Så rent teoretiskt borde det bara gå uppåt härifrån
- thinner or fatter? Fatter. Jag har faktiskt gått ner i vikt. Men jag har nog anorexia, för jag har enligt min läkare en hälsosam vikt men jag känner mig ändå tjock.
- richer or poorer? Jag är nog rikare nu, jag betalar ju inte mat och hyra längre.

18) What do you wish you'd done more of?
Träffat folk man bara kan träffa i Skåne. Typ Karin Rindevall, Mattias Thorelli & Emelie Friberg, Terese Wadbro osv. Det var ju så himla lätt att träffa dem, och nu är det så himla svårt.

19) What do you wish you'd done less of?
Gnällt. Jag hatar mig själv. Nej jag gör verkligen det. För övrigt meta och lite moment 22.

20) How will you be spending Christmas?
Med famijen.

21) Did you fall in love in 2009?
Ja det skulle man kunna säga. Kanske flera gånger rentutav. Eller bara en, och allt annat var bara lurendrejeri i jämförelse. Men sak samma, jag är glad för en dag!

22) How many one-night stands?
Nä, det vore ju kul. Men det är inte riktigt min grej, funkar inte riktigt så. Alla känner alla, så det blir ju automatiskt kk.

23) What was your favorite TV program?
Den där roliga som Stina tipsade om. Eh hette det Edward Blom? Rekommenderas till alla som gillar Johan Wanloo.

24) Do you hate anyone now that you didn't hate this time last year?
Nä.

25) What was the best book you read?
Även om jag blev besviken på The Amber Spyglass av Phillip Pullman har boken inte riktigt kunnat släppa mig, så jag antar att det var en bra bok trots allt. Annars var Stall Norrsken förvånansvärt bra.

26) What was your greatest musical discovery?
Alltså, jag lyssnar ju typ aldrig på ny musik. Men jag upptäckte ett band som heter Beatles iallfall. Rätt ok för att vara gitarrmusik. Men tyvärr gillar jag långt från alla låtar. Allting runtomkring Beatles är helfestligt iallfall, lite som Harry Potter.

27) What did you want and get?
Ja, eh... att få träffa Pygmetröglorin?

28) What did you want and not get?
Apples nya tablet-dator. Release it! Not that of a big deal!

29) What was your favorite film of this year?
Dogville av Lars von Trier. Troligtvis den bästa film jag har sett.

30) What did you do on your birthday, and how old were you?
jag hade nog bjudit hem lite vänner och så försökte jag förgäves få datorn att fungera med TV:n. Jag kommer typ inte ens ihåg vilka det var som kom, jag är så himla dålig.

31) What one thing would have made your year immeasurably more satisfying?
Du får det att låta så himla enkelt. Men jag har ju förstått att ett liv med henne hade nog inte varit svaret på allting. Jag har så himla dålig självbild, jag rent utsagt hatar mig själv. Innan jag ändrar på det kommer jag nog aldrig kunna älska någon fullt ut. För man kan inte älska någon om man inte älskar sig själv. Men å andra sidan, hon hade kunnat ge mig kraften att förändra mig själv. Förbättra mig. Så ibland kan jag inte riktigt släppa tanken att förlusten med henne i mycket handlade om att hon kunde rädda mig. För med henne var jag hel. Jag var trygg, för jag behövde aldrig mer leta efter någon. Men, det finns inget jag kan göra åt den saken nu.

32) How would you describe your personal fashion concept in 2009?
Typ, Severus Snape.

33) What kept you sane?
Detgåröverdetgåröverdetgåröver!!!

34) Which celebrity/public figure did you fancy the most?
Åsa Ekström! <3 Hennes trötta fembarnsmamma-ögon!

35) What political issue stirred you the most?
Fucking Göran Hägglund! Get real! (no pun intended)

36) Who did you miss?
Jag saknade Stef en del, och sen lyckades jag få kontakt med henne igen under hösten. Tack Stef för att du ringde mig!:)

36a) Did you treat somebody badly in 2009?
Ajo det gjorde jag ju. Jag skulle behöva en pr-person för att reda ut om jag borde blogga mer om det för att försöka försonas eller om jag ska tiga om det för att inte dra upp det i tid och otid.

37) Who was the best new person you met?
Lullis! <3 <3 <3! Svergies mest lovande nya serietecknare!

37a) Did somebody treat you badly in 2009?
Malmö Stad.

38) Tell us a valuable life lesson you learned in 2009:
Om du behandlar folk illa så kommer dom bli sura på dig.

39) Quote a song lyric that sums up your year:
Det är typ två låtar, som är efter varandra på en skiva, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken som är bäst så jag tar med båda två eftersom jag ändå inte tror nån kommer läsa dem ändå.

So much I thought I'd have to say
Though I try to speak, my meaning strays.
We can't avoid the facts that brought us here.
I have come to say goodbye.

The lies i try to tell with my own eyes;
An act of pride, a willful compromise.
Please understand how torn i am
When i walk away from here.

I lament the moments we won't share.
If i am far too sentimental, i apologize.
Please understand this is who i am
And who i'll still be when i've walked away from here.

You know i'm not unkind
When i say in the future,
The past is just the past.

No going back,
No change of heart
But this is now,
Time will not differ.

My thoughts betray, so easily confess
How long i'll wait here after you have gone.
Nothing ends but i don't believe that now
Please don't walk away from here.

I went alone and i remember days.
Nothing will change a single fact of who you were to me
Oh, come what may, forever to the end
I find it so hard to let you go.

And hush now, let it go now
There's no need for sad goodbyes.
Hush now, let it go now
I know it's time to go.
Time to let this fall from my hands

VNV-Nation - From my hands.

The carousel begins to slow, I take my chances
So far removed, I fail to see
The recklessness I've shown in all my words and deeds
The good in other souls I never fail to see

Can you see the light
As far as the eyes can see
From this point above the world
Where mortals dare their destiny
As it radiates, may I witness open-eyed
Let me remain where there is light

In want of courage
It is a shield for me
In want of hope
It reassures and carries me
As it radiates, may I witness open-eyed
Let me remain where there is light

Letting go was never easy
Risking all for what I wanted, never needed
Deliberated whether I should serve the cause of greater things
As we moved worlds apart

Can you see the light
As far as the eyes can see
From this point above the world
Where mortals dare their destiny
As it radiates, may I witness open-eyed
Let me remain where there is light

The greatest words would still fail me now
These emotions I cannot describe
I want to be where I don't need to hide myself
And remain there until the end of time

The gods play games with mortal hearts
As the carousel goes 'round
As I looked on,
I saw the crowds who gathered walk away

Can you see the light
As far as the eyes can see
From this point above the world
Where mortals dare their destiny
As it radiates, may I witness open-eyed
Let me remain where there is light

In want of courage
It is a shield for me
In want of hope
It reassures and carries me
As it radiates, may I witness open-eyed
Let me remain where there is light

VNV-Nation - Where there is light

Malmös sista dagar

2010-01-01T22:24:49Z

Mindfuck. When you see it you'll shit bricks.

Det var sista gången jag var i Malmö. Jag hade redan flyttat alla mina saker veckan innan, men jag hade ett sista ärende i stan. Allting kändes konstigt. Ungefär som efter katastrofen eller något. Det var samma gator, men ändå inte. Jag kände mig lite som i serien Rahxephon när de efter ett tag återvänder till Tokyo, och hur märkligt allt måste kännas. Nånting kändes annorlunda.
Eftersom det var sista helgen jag var i Malmö bestämde jag mig för att besöka min vän. Pygmetröglorin. En Pyggmetröglori är ett väldigt skyggt djur, och jag hade bara sett den ihopkurad till en liten boll innan. Och nu som genom magi förstod Tröglorin att jag aldrig mer skulle komma att besöka den, så den smög sakta sakta fram till glasrutan och hälsade på mig. Det var verkligen storslaget hur den visade upp sig. Den rörde sig så sakta, som om den smög sig fram. Och den hade så vackra stora ögon. Verkligen världens bästa djur! Och åtminstone dubbelt så gullig som en katt. Sen efter en halvtimme med tassa runt bland ormbunkarna kilade den raskt upp i ett träd och kröp ihop till en liten boll och gömde sig. Farväl Tröglorin, nu syns vi kanske aldrig mer! Jag kommer sakna dig!

And then there's nothing more.

2009-12-04T21:44:30Z

En av sakerna jag sett fram emot med Malmö var klubben Spacelab. Det är min gamla barndomsidol Alexander Hofmans synthklubb. Synthklubb! Hur coolt är inte det? Och han gillar riktigt plastig synth också. Fast, jag lyckades aldrig gå på klubben. Den håller till på onsdagar, som är den heliga Mangakai-dagen. och sen fick jag annat att tänka på. Så jag bestämde mig för att en gång ska jag fanimej gå på klubben, och skrev in det i min almanacka. Men jag skrev fel! Jag dubbelbokade det med sista "hänga med Alice". Och givetvis valde jag Alice, för att vänner är alltid mycket viktigare än klubbar och sånt.

Min relation med Alice var inte så bra i slutet av somras. Så jag är lite förvånad att hon fortfarande är vän med mig, med tanke på hur dåligt jag betedde mig. Hon sa att det skulle ta lång tid för henne att förlåta mig, och ärligt talat trodde jag aldrig att hon skulle göra det. Jag sårade verkligen henne, och jag tänker inte be om förlåtelse för det här - för att ord kan inte ursäkta det jag gjorde. Det krävs handling för det.

Men sakta men säkert började jag umgås med henne igen.

Mitt favoritminne med Alice är nog när vi gick till stranden i somras. Det var stekande hett, men vi gick längst skuggorna i en långsam takt för att hennes gamla hund Charlie skulle hinna med. Jag kommer nog alltid förknippa höghuset Kronprinsen med den varma dagen. Det var nog enda dagen på sommaren som Skånes vidriga kvava värme byts (bytat som det heter i skåne) mot en sån där torr värme. Stranden var väl kanske inte så mycket att hänga i julgranen, men det var ändå trevligt eftersom den låg så nära stan. Ganska märkligt att bada precis bredvid Turning Torso. Om det bara varit lite djupare eller mindre tång-igt skulle det varit en riktigt bra strand. Det var första gången Alice hund Nebel såg havet, och han firade genom att äta upp det. Vi åt smält M&M-choklad och jag kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om, bara att det fanns en massa hundar på den stranden. Hundar som Nebel försökte kommunicera med.

Det är en särskild lukt hemma hos Alice. Troligtvis från hund, och jag vet inte om jag egentligen gillar den. Men jag tycker nog ändå om den, för jag förknippar den med något. Jag förknippar den med allt det trevliga hemma hos henne. Alla minnen som jag har. Just nu är mitt liv väldigt jobbigt, så givetvis tycker jag om när jag blir glad. Jag blir glad hemma hos Alice. Jag är inte riktigt säker på vad, men det är något. Kanske är det minnet av allting innan det började gå riktigt dåligt. Jag vet inte. Den känslan sitter fortfarande kvar iallafall. Jag sitter på Alice soffa, jag kanske har syndat och köpt ohälsosam energidryck, och Alice håller på tar fram en massa saker som hon vill visa mig. Alice är jättebra på att visa saker, hon är som en telefonförsäljare, fast inte jobbig. Hon har visat sin samling med manga-material säkert tre gånger, och jag har till och med fått se hennes gamla serier. Hon kommer bli en sån där mamma eller farmor som ska visa bilder för barnen eller barnbarnen.
Hur många gånger har jag inte sovit på den där soffan trots att jag egentligen är rädd för att sova över hos folk och dessutom har promenadavstånd hem? Hur många gånger har jag vaknat av att Nebel har slickat mig i ansiktet? Jag vet inte.

Jag vill klänga mig fast i den där tidlösa känslan och romantisera hennes nördiga vardagsrum mer, men nu är det över. Inom tid kanske jag glömmer bort även de här trevliga känslorna. Men då är det enda som finns kvar att göra att försöka skaffa nya bra minnen och känslor.

Veckans snäll

2009-11-05T20:22:13Z

MalmöManga

2009-10-24T22:53:29Z

Sayonara September-releasefest, jag bestämde mig för att testa strategin "dränka sina sorger i fylla". Funkade rätt bra, men sen blev man helt uppfuckad också med dålig motorik och konstiga tankegånger. Jag spydde när jag kom hem och även fast jag blev jättesjuk kände jag mig inte sådär överdrivet borta i huvudet. Fast sen när jag startade datorn dagen efter hittade jag den här öppen:
http://www.mfk.nu/wp-content/uploads/uranbrytning.pdf
Jahapp.

P.S. Sayonara September är ett jättebra album!

Lost i ett nötskal

2009-10-21T19:43:09Z

Mitt motto:

2009-10-19T23:19:05Z

Unge pojke, res mot himlen, bli en legend!

Romanesco

2009-10-18T21:19:00Z

Den stjärnliknande grönsaken heter Romanesco. Jag hade aldrig sett den innan jag kom till Skåne. Jag åt en sån första gången hon lagade mat åt mig. Den var okänd för mig och jag tyckte den var konstig och jag uttryckte mig väldigt dåligt om det. Vilket i princip lät som att jag inte gillade hennes mat. Och hon blev så ledsen att hon inte riktigt kunde släppa det.

Jag är så himla dålig på att uttrycka mig. Jag är gnällig och låter översittaraktig. Men jag menar inte det! Jag vill inte vara så. Jag hatar den delen av mig, och försöker vänja av mig den. Så jag äter denna underliga Romanesco, som en slags påminnelse. En påminnelse att inte vara så jävla jobbig. Jag ska vara ödmjuk, trevlig och inte köra över folk med mina åsikter. Det är vad jag ska va.

Jaha.

2009-10-13T14:12:39Z

Äntligen förstår jag "det" i The Amber Spyglass av Philip Pullman. Det var lite klurigt.

pluspoäng om man vet vem tjejen är (på bilden)

2009-10-11T21:02:05Z

So Ronery!;_;

Förra hösten hatade jag helger. Jag var så himla ensam då! jag hade tänkt mig att jag skulle göra så mycket på min lediga tid. Men istället blev jag paralyserad av ensamheten.
Sen kom hon... Vi kunde umgås helg efter helg. Och jag var så lycklig. Men jag började känna mig lite irriterad över det monotona. Så jag började säga otrevliga saker. Förstod jag inte hur bra jag hade det? Förstod jag inte att det enda jag behövde göra var att föreslå andra saker än att sitta och rita? Istället förstörde jag allting. Nu är jag ensam igen. När jag skär upp moroten tänker jag att jag hade velat göra det åt henne. Inte ens det gjorde jag.

Braid

2009-09-30T22:14:07Z

När jag var som mest nere i mitt ångestrus hjälpte min vän Jakob mig med att visa ett väldigt särskilt spel. Det heter Braid, och är ett mycket bra spel. Det som gjorde det extra intressant är dock att handlingen kretsar kring olycklig kärlek, vilket jag förstås kunde ta till mig extra mycket. Hela spelmotorn bygger på att man kan spela tillbaka tiden, så det är en väldigt passande handling att man önskar att man gjort annorlunda. Spelet funkar hjälpligt på min dator, men här är två fina citat:

Spelet kostar $15 och finns på PC och Xbox360. Rekomenderas starkt! (även till de som inte är olyckligt kära)
Trailern Hemsidan
Tack Jakob!

Mangadrömmar

2009-09-24T06:06:39Z

Jag har en ständigt återkommande dröm om att det fanns fler butiker i Stockholm där man kunde köpa Japanska Manga-saker. Alltid när jag vaknar försöker jag minnas om nått av allt av det jag drömde var sant. Men det finns nog inget mer än Sun Ai Ocs. Möjligtvis den där mystiska VCD-butiken som fanns ganska nära centralstationen.

beef

2009-09-22T12:34:14Z

Jesper Nordqvist I'm really happy for you and I'm gonna let u finish, but Rikdo Koshi has one of the best portraits of all time.

telefon

2009-09-10T19:04:12Z

min telefon fungerar nu igen, bara så ni vet.

Idag blir det mig som vinner!

2009-09-09T19:01:41Z

Ni har väl inte glömt bort att det är Cyborg 009-dagen idag? (2009-09-09)
och för alla som gillar att Joe är uke (och ännu inte har sett den här) rekommenderas Låt aldrig stridsmaskinerna vara!

plot-twist

2009-09-06T22:43:40Z

Min mobil fungerade ju inte, så mina föräldrar blev oroliga när de inte kunde komma i kontakt med mig. Kanske p.g.a. förra blogginlägget. Det framgick inte riktigt. Men en som blev orolig av det var... Alice!
Jag skulle gå handla mat, men hade en märklig känsla av att jag skulle låta datorn och alla lampor vara på, utifall någon skulle vilja besöka mig. Som en signal att jag var hemma, eftersom min telefon inte fungerar. Nånstans ville jag att "hon" skulle komma förbi, men jag blev ändå ganska chockad när jag såg Alice stå utanför mitt fönster. Jag hade dagen innan seriöst funderat på om jag skulle be om ursäkt till henne och försöka sluta fred, så det var inte alls svårt att klämma fram ett förlåt där hon stod. Vi pratade inte så mycket om konflikten, men nu är vi iallafall vänner igen så det kommer. Hon hade blivit orolig för mig, och blev ännu oroligare när det var tänt men jag inte var hemma. Alice bryr sig verkligen om sina vänner. Jag sa att jag kunde ge henne vad som helst, och hon ville att jag skulle skriva om henne i min blogg. Det tänker jag göra, fast inte här. Hon förtjänar bättre än ett ångestinlägg.
Alice räddade mig. Jag hade skakat hela dagen, men efter en kväll med youtube kändes det lite bättre. Men jag undrar om hon såg hur jag skakade? Jag mådde seriöst jättedåligt.

Jag försökte ta hand om det idag. Jag pratade med "henne". Jag var tvungen. Om hon inte sagt att det inte skulle bli något skulle jag bara gå och hoppas. Tyvärr gör jag det alldeles för lätt. Så nu har jag gråtit och skakat och mått allmänt jättedåligt, men det har blivit lite bättre. Nu är jag bara jätteledsen, men har iallafall kommit över tidigare nämnda chock-stadie. Jag vet inte hur länge jag kommer vara jätteledsen, men jag kommer klara av det här... Jag MÅSTE klara av det här.

Men med det här inlägget vill jag också lugna mina läsare: jag är INTE självdestruktiv och kommer inte att bli det. Om jag vore benägen skulle jag redan ha skurit mig själv, så mycket som jag gråtit. Och trots att det inte funnit något ljus alls i denna svarta tunnel är jag inte det minsta självmordsbenägen, tvärtom snarare. När jag har suttit och skakat har jag då och då varit rädd för att det egentligen inte är ångest utan typ svininfluensan. Jag vill verkligen inte dö, det är min största räddsla.

Det nya livet

2009-09-04T21:26:14Z

Jag vet inte om så många känner till det... men jag har varit kär i ungefär ett halvår. Det har inte alltid varit en lätt kärlek, faktum att den i princip bara har gått nedåt. Vi passar inte ihop, vi bråkar bara. Jag säger klantiga saker, och hon blir sur på minsta lilla. Jättesur för minsta lilla. Men trots allt detta älskar jag henne. Kanske för att jag drömmer om hur det hade varit, eller för att jag tror att om vi bara skulle sluta bråka skulle allting bli bra.

Men, hon tröttnade och sa att vår vänskap var över. Det var elva dagar sedan. Även om det gjorde mig ledsen så höll jag med. Det enda jag gjorde var att såra henne och göra henne arg. Det fanns inget jag kunde göra för henne.

Men jag kunde inte sluta tänka på henne. Det fanns saker jag ville berätta för henne. Diskutera med henne. Dela med henne. Höra hur hon hade det. Jag tänkte mycket på henne, och även fast jag visste att det var över hoppades jag ändå att hon efter några veckor skulle sakna mig, och så kanske vi skulle börja prata igen. Vi skulle kunna lösa våra problem. Men det var bara ett hopp jag hade. Jag är himla bra på att hoppas. För bra.

Så, det visade sig att hon blivit kär i en kille. Och min värld krossades. Jag försökte tänka att det rent teoretiskt inte var sådär jättemycket sämre än vad det varit innan, vi var ju inte vänner längre liksom. Men jag blev helt förkrossad ändå. Jag låg på min säng och skakade. Nu var verkligen allt hopp ute. Jag skulle aldrig mer ha någon chans. Och det värsta av allt var att det fanns inget jag kunde göra åt det! Min mobil fungerar inte, det fanns ingen jag kunde ringa. Och jag visste också, det fanns inget någon kunde göra. Jag har varit med den här situationen så många gånger förr. Det finns inget man kan göra förutom att vänta ut känslorna. Inga känslor varar för evigt... om man inte tar hand dem.

Men när jag satt på Gustav Adolf torg idag och apatiskt stirrade ned i marken när jag funderade på om jag skulle ta bussen hem eller gå, så fick jag helt plötsligt en impuls att jag skulle gå till stadsbiblioteket och låna självhjälpsböcker! Det finns ingen annan än mig själv som kan hjälpa mig. Så då måste jag bli så bra som möjligt på att hjälpa mig själv!

Så jag lånade:
Dumpad, Så kommer du över honom
Sviken i kärlek? Så går du vidare
Bli av med din oro, med kognitiv beteendeterapi (fantastiskt framsida förresten, hur tänkte de nu?)
Bot på naturlig väg, hjälp vid stress, ångest och depression(med en katt!:3)

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Hoppas dom funkar.

hur stavar man abbonemang?

2009-09-03T22:42:53Z

Min mobiltelefon är död. Jag hade inte betalt räkningen. Jag kan verkligen inte ta hand om mig själv. Jag undrar om man typ måste ringa för att få dem att sätta igång det. Jag har för mig att det var något sådant dumt, att det inte räcker med att betala räkningen, utan att någon fysisk person måste trycka på en knapp. Tryck på knappen då! Om jag hade råd skulle jag byta abbonemang. Inte för att jag vet något bättre, mobilindustrin är verkligen ett gissel.

A pain that I'm used to

2009-08-15T22:01:33Z

Mina spar-filer till Chris Sawyer's Locomotion försvann spårlöst. Jag hade från facebook hört om sparfiler som försvunnit spårlöst, men jag trodde aldrig att det skulle drabba mig. Nu måste jag fundera ut om det är min dator som har förflyttats tillbaka i tiden eller om det är något av dessa eviga Vista-problem. Jag förstår inte varför jag räknas som admin på min egen dator? Det är enormt enerverande och medför att jag inte kan scanna efter MSN-virus som jag så plågsamt är medveten om att jag har. Och varför kan inte MSN lösa sina egna problem?

Jag har ont i mitt högra revben (det betyder att det tur nog inte är hjärtat). Det gör ont sporadiskt, och inte under givna tillfällen som när jag rör mig eller andas. Jag kan verkligen inte komma på vad det beror på, och det är väldigt störande. Troligtvis har jag sovit i fel ställning, men jag önskar bara att allt kunde vara normalt igen. Jag började droga mig med antiflamatoriska tabletter. Det är ju ändå det råd jag skulle få om jag gått till en doktor.

Jag hade en mysig dröm inatt. Jag hade en sån där "jag drömmer att jag är kär i någon som jag kanske egentligen inte är kär i"-dröm. Det är faktiskt andra gången jag drömmer om henne, och då som nu vågar jag inte skriva ut vem det rör sig om eftersom det på något sätt är lite genant. Jag känner ju liksom inte henne. Men jag tycker det är skönt att få sköljas med i drömmar ibland. Drömmar kan ge en så behagliga känslor, som man inte visste att man fortfarande hade. Ungefär känslan av oskuldsfull kärlek innan man hade upptäckt sexualitet. När kramar och bara få vara närheten av någon särskild person var det bästa som fanns. Jag vill hålla kvar i den känslan och bara njuta så mycket jag kan, men det är blott en dröm. En illusion. Några kopplingar i hjärnan. Vissa skulle förstås tro att det fanns någon högre mening med drömmen, att den ville säga något som jag förnekade, eller säga något som skulle komma att ske. Men jag tror inte på det, jag är ganska säker på att det bara är kopplingar i hjärnan. Tursamma kopplingar förstås. Dom får mig att minnas Stina, och hur lycklig jag var då. Ibland saknar jag henne mycket. Och jag saknar tryggheten. Det är mysigt när det är sådär nyförälskat pirrigt, men egentligen behöver jag bara någon som håller om mig och säger att allting kommer bli bra, att allt kommer att ordna sig. Men det finns ingen som kan övertyga mig om det. Mina vänner talar illa om mig bakom ryggen, och allt jag säger och gör upprör bara folk. Jag börjar må sämre och det börjar dyka upp spöken i mitt huvud. Men jag tror inte på spöken, dom existerar bara hos rädda, ledsna och ensamma personer. Och jag vet hur jag tar mig ur depression, jag vet vad som jagar bort den. Men jag är så himla, himla ensam. Skolan börjar nästnästa vecka. Jag kan knappt vänta! Äntligen mening i tillvaron igen!

Höstens huvudpersoner

2009-07-28T14:08:54Z

Jag vet inte om det här är en bra idé, men det här är mina olika serieprojekt. Att prata öppet om idéer gör att folk kan sno dem, samtidigt som att prata öppet om idéer gör att man kan hävda rätt till ídéerna utifall någon nu ändå skulle sno den. Men jag kanske borde ha tagit bort namnen på projekten. Aja, här är dom iallafall! Jag återkommer vid jul för rapportering vilka projekt som överlevde.

Men fick man svar på varför?

2009-07-24T09:43:55Z

E-type sover med Snäll

Nya bilder

2009-07-22T14:06:52Z

Lite nya och halvnya bilder. Jag kom på att jag kanske skulle posta bilder här också och inte bara på min DA.

Naken flicka i skogen. En efterföljare till bilderna Ecoline och 60 år som går att ses efter cuten.

Ecoline är tydligen såna där färger som man använder i Shojo-Manga. Nu ser det inte ut som Shojo-Manga direkt, men jag tänker träna tills det gör det.

Jag testade att färglägga linearten med copics. Jag är så dålig på copics:/

Här börjar jag bli bättre med ecoline.

Konceptbild till Naken flicka i skogen. Djupet i bilden blev inte bra nog och så vill jag inte rita en kille.

En sextioårspresent till min mamma. Helt gjord i "natural media".

på Malmöhus:

2009-07-19T21:54:11Z

Snäääääääääll!

Templen

2009-07-16T23:54:02Z

Idag fick jag ett jobb. Ett "man kommer inte kunna leva på det här"-jobb. I ett Zenbuddhistiskt center som mangateckningslärare. 150:-/t får jag, så det blir väl tvåtusen kronor i lön allt som allt. Min första fördom var att det bara var asiater i templet eftersom typ, ja buddhism liksom. Men jag hade fel, Bao var väldigt svensk. Han var nästan lite stereotypisk vit medelklass buddhist, men det gör inget eftersom snäll och trevlig även är med i den stereotypen. (positiv rasism?) Jag hade hoppats på att något drastiskt skulle hända, typ att så fort jag kom skulle de utbrista att jag hade väldigt dålig Karma eller något sådant. Inget hände. Vi pratade om Buddha av Osamu Tezuka. Själva tempel-delen skrämde mig lite.

Jag har sömnproblem. Idag sov jag till klockan halv ett utan att märka att klockan ringde. Jag gör inget på dagarna heller. Jag har ritblock, jag kan inte rita kroppar. Jag vill kunna rita kroppar, men jag kan inte lära mig att rita dem. Det går inte. Så istället slöar jag. Jag läste en bra Manga. Bakuman hette den. Den handlar om två serieskapare. Jag blir sjukt inspirerad av den. Jag vill också rita hela natten. Men jag kan inte. Jag kan inte rita kroppar. Jag borde försöka hitta kroki-kurser, det är det enda som hjälper. Men håglösheten tar över. Jag försökte köpa Sketching Manga-style volyum ett. Men den finns inte att köpa nånstans. Jag hatar Malmö för det, men troligtvis finns den inte att köpa i Stockholm heller, slut hos grossisten. Kanske borde jag åka till Danmark och leta efter den? Men det är dyrt att åka dit, kostar 170:-. Jag kanske skulle behöva en mikrosemester dit. Om Natalia inte vill/hinner träffas i helgen ska jag nog åka dit. Undra om det är billigare att ta bussen? Synd att man inte kan gå. Jag skulle lätt kunna gå.