?

Log in

Previous Entry

Fyra år

Jag är väl egentligen inte så jätteintresserad av henne längre, men jag vill ändå plikttroget rapportera hur det går. Man glömmer så lätt saker. Det kan vara av intresse att dokumentera förloppet, för jag har en obehaglig känsla av att det kommer hända igen. Och det finns så mycket som jag borde skrivit ner. Inte bara dåliga saker, utan även också bra. Men alla dom minnena försvinner en efter en likt stjärnor en soluppgång.

Jag kommer inte ihåg vem det var som sa det, men någon berättade för mig att det tog fem år att komma över ett förlorat äktenskap. Jag vet inte riktigt vad den informationen bygger på, men jag skulle säga att det stämmer förvånansvärt väl. Kroppen bryts ju ner, och information går förlorad, men just uppskattningen fem år är pricksäker. Jag skulle säga att man kommer över personen med 20% per år. Första året är det fortfarande väldigt jobbigt. År två på 40% gör det fortfarande ont på. Men på år tre kan man börja se ljuset i tunneln. Och nu på år fyra är det bara 20% kvar av smärtan. Jag skulle inte vilja säga att jag är helt över henne. Men det känns helt klart betydligt bättre. Jag pratar med henne utan större problem. Största ångesten på året var när jag hörde om när hon åkte utomlands med sin pojkvän, och det var väldigt jobbigt att höra. Men i övrigt klarar jag mig ganska bra. Rätt patetiskt egentligen eftersom det ändå är fyra jävla år, men sån är jag.

Jag lyckades till och med bli kär. Det gick inte så jättebra men det var lärorikt från det här projektet sett. Jag kunde aldrig skaka av mig känslan att när jag blev ihop med henne skulle mitt ex komma och faktiskt vilja ha mig igen, så jag skulle bli tvungen att välja. Det skulle vara fruktansvärt hemskt, men jag försökte övertala mig själv att jag ändå skulle välja min nya kärlek. Tyvärr hann jag aldrig uppleva hur kär jag kunde bli i henne. En annan jobbig tanke förföljer mig. Tänk om jag aldrig kommer älska någon lika mycket som mitt ex? Hon betydde verkligen mycket för mig, och jag har ännu inte känt samma känslor igen. Givetvis hoppades jag ju att jag skulle älska den nya tjejen lika mycket, annars skulle jag aldrig tillåtit mig att ens försöka. Men tanken skrämmer mig. Det kanske aldrig händer igen. Jag kanske måste leva resten av livet med tanken att det aldrig kan bli lika bra.

Jag tror inte jag verkligen vet hur känslor fungerar. Borde det inte vara som så att man kan bli hur kär som helst i vem som helst? Men tänk om man inte kan det? Tänk om det bara är en massa slumper som styr över allt det här. Kemikalier i hjärnan. Olika personer som passar olika bra. Olika personer på olika ställen. Kanske till och med också olika från fall till fall. Hur kan man då någonsin älska någon?

Comments

( 1 comment — Leave a comment )
aeristilheartly
Oct. 12th, 2016 03:03 am (UTC)
Jag tror inte jag verkligen vet hur känslor fungerar Borde det inte vara som så att man kan bli hur
( 1 comment — Leave a comment )

Latest Month

August 2013
S M T W T F S
    123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
Powered by LiveJournal.com
Designed by Teresa Jones