?

Log in

Previous Entry | Next Entry

I mörkret igen

Inatt hade jag en väldigt kreativ mardröm. En person som var med mig blev samtidigt taggad på facebook någon helt annanstans! Oh shiii!!!

Det är dock inte så kul att drömma mardrömmar. Jag undrar hur mardrömmar hänger ihop med ens mentala hälsa? Jag upplever iallafall att mina drömmar blir mer oroliga när jag mår mentalt dåligt. Jag har mått väldigt dåligt den senaste veckan. Inte riktigt lika dåligt som när min medicin snedtände och jag upplevde total ångest, men inte bra nog för att kallas ett värdigt liv.

Jag är så himla trött på att må dåligt! Jag är så trött på den smygande ångestkänslan jag har i magen. Hur den paralyserar mig och förstör mig. Jag trodde jag kunde sluta ta min medicin, för jag trodde verkligen att jag var frisk nu. Men tyvärr var jag inte det. Jag förstår inte, jag var ju frisk i somras. Hur kan jag må så dåligt nu? Värst var det nog för några dagar sedan då jag funderade på om jag skulle be om mer medicin. Det gick ju bra i några dagar? Ett tag var det kanske bra en fjärdedel av dagarna. Det är väl bra? Men skulle jag våga att testa längre utan medicin? Tänk om ångesten aldrig försvann?

Hursomhelst känner jag mig ändå bättre än när jag hade ångest av medicinen som var konstant hela tiden. För det är en annan form av ångest. Jag förstår egentligen inte hur man kan få ångest av ångestdämpande medicin, men något var det. Nu kan jag dämpa ångesten genom att arbeta eller sova. Men det tråkiga är att all fritid är växande ångestmoln som till slut blir social fobi, nervösa skakningar och extrem nedstämdhet inför framtiden. Jag sitter bara och räknar ner timmarna tills jag ska arbeta igen.

Men varför mår jag ens dåligt? Borde inte mitt liv vara bra nu? Det är en sak som tär mig, men jag vågar inte ens skriva om det här. Om medicinen som jag ska ta nu ger mig jobbiga biverkningar istället för tillräckligt bra välmående får jag psykbryt.