Ibland känns det som om jag får hur många bra idéer som helst, bara att jag inte ve vad jag ska göra med dem. Inatt när jag inte kunde somna låg jag och tänkte på de första Atari-spelen. De var extremt simpla, och handling var i princip omöjligt. För att komma till dagens spel var tekniken tvungen att utvecklas, och det skedde stegvis. Plötsligt fanns det spel med flera timmar lång handling. Med intron för att komma i stämning och så vidare. Men det var inte som så att man med spel uppfann handling, det var enbart tekniken som satte gränserna. Så jag började fundera på om man skulle uppfinna något nu, vad det skulle vara som inte var begränsat till teknologin. Först tänkte jag på att Visual novels var ungefär det. Men sen kom jag på att VN-spel funnits redan på åttiotalet fast utan röster. Något mer avancerat än Visual novels då? Om man skulle gå ifrån spelkonceptet och bara fokusera på handling? Det skulle kunna vara en film, men helt datorgenererad. Man skulle kunna få svara på lite frågor, sen skulle en dator "lotta" fram en film åt en. Sånt här är ju verkligen ett hån mot konstnärskap, men det vore intressant hur väl man skulle kunna få den att fungera. Man skulle behöva enormt många faktorer och scenarion för att få det att bli olika, men mycket annat skulle kunna följa särskilda regler. Klyschor man använder, hur man får en huvudperson att sticka ut från mängden osv. Allt skulle vara datorgeneretat inklusive alla röster. Man skulle kolla på de här filmerna för att det var så förvånansvärt hur bra filmerna blev, och sen när tekniken evolverade skulle man bli paff över att de här filmerna nästan blev bättre än verkliga filmer.

Posted via LiveJournal app for iPhone.